sue ellen

Två levande och en död...

2010-09-26T19:20:00.002+02:00

...fågel utgör en rätt så absurd utsmyckning hos frisören runt hörnet, även om de nu knappast är medvetna om det. Själv letade jag bara efter en Jan Stenmark-text nånstans i närheten.

Inte alltid som man tror

2010-08-30T10:36:00.004+02:00

Igår när jag gick hem med min sushimiddag i en påse så drabbades jag av en insikt. Inget jordskakande, men lite lagom light-wowigt. Jag kom på att jag inte vill mycket av det jag trott mig vilja. Att jag inte blir lyckligare av en massa grejer jag haft på min attgöralista. Det är dags för en redigering, helt enkelt!

Restaurangprovning. Jag har trott att jag skulle bli lyckligare av att hitta en massa spännande restauranger och äta där. Att läsa DN på stan och Vi i Vasastan och Nöjesguiden och skriva ner namnen på restauranger (eller hålla dem i huvudet) och beta av dem en efter en. Nu slog det mig att jag inte nödvändigtvis vill till en massa hippa ställen, men däremot tycker jag jättemycket om att gå ut att äta. Däremot är det ätandet ute i sig som är grejen. Att gå ut, att se det som något lyxigt, något mysigt, något romantiskt. Jag blir lika glad varje gång vi går till den lokala indiern. Det gör mig löjligt lycklig när Pompom vet vilken öl jag vill ha, vilket slags bröd, vilken pickleröra eller chutney. Det som för andra blir förutsägbart blir för mig romantiskt.

Barprovning. Se ovan. Nu går jag iofs aldrig ut på barrunda över huvud taget längre - men det rör mig inte i ryggen. Jag känner inte behovet.

Vinprovning. Jag älskar att dricka vin. Röda, mustiga, kryddiga tjut (eller snarare lågmälda, långljudande vrål) är definitivt min grej. Att däremot sitta vid middagsbordet och fylla i nån bok och sen fylla i mer till ostbrickan och så ytterligare anteckna mot småtimmarna, näe, inte nu. Däremot kan jag tänka mig att det (och punkt ett) kan bli intressant när jag blir 40+. Eller 50+. Eller 60+ och fram till döden, döden.

Inredningsfantasm. Alltså, let's face it; mina rum kommer aldrig se ut som de gör i Elle interiör eller annan vald (av mig bortvald) inredningstidskrift. Jag trivs med min röra, jag är min röra och vad jag rör blir till röra. Gytter och krafs hör hemma hos mig. Och tydligen är det meningen att jag ska ha precis så många böcker/loppisfynd/ljusmanschetter/kläder/fula tekoppar/fula skivomslag med som jag har, eller möjligen fler. Så precis lagom till att Schyffert & Lindström sätter upp sin "Ljust & fräscht" på Berns så tackar jag för mig och säger, närå, hepp, här blire inga äggskalsväggar inte och inga bord med avskalade ytor och nån snygg orange designerpryl på. Mina designerstolar står iofs under min Baertlinglitografi i köket men där trängs horder av bråte som liksom tar udden av det schööna och frääscha. Men... I kinda like it. ;)

=Hellre gilla läget än att ständigt ha dåligt samvete för nånting som jag ju efter närmare granskning inte vill! Helt rätt. Gud så smart och mogen jag är. Hurra!

Romantiska Rosendal

2010-08-24T18:48:00.005+02:00

Efter lunch möttes jag och Pompom upp i stan* för att ge oss av på en liten tur till Djurgården. Syfte ett: att ta årets första höstpromenad i promenadvänlig atmosfär. Syfte två: att åka med NK-expressen som den nya spårvagnslinjen redan kallas. Vi klev på på första hållplatsen och åkte hela linjen till Waldemarsudde. Inte något direkt översvallande nyhetsvärde tyckte jag, visst har man åkt den vägen förut, men spårvagn är helt okej. Lite småmysigt om man får sittplats. :)

Det som gjorde hela utflykten minnesvärd var vår promenad som inte blev så himla lång, det blev mer en upptäcktsfärd av färg och form. Vi tog oss till intilliggande Rosendal med sina trädgårdar, sitt café, sitt orangeri, sitt värdshus och sina underbara grönområden som sprakade ikapp med färgprunkande blomsterprakt. Det är helt ofattbart att jag aldrig varit där tidigare! Jag stornjöt som en liten Ferdinand bland alla rosa, röda, gula, orangea och åter rosa blommor!

Vi gick runt lite, hittade en liten bäck med starkt flöde, en växtkrank grönskelabyrint, en trästockstrappa, ett modernt konstverk som talade till oss alla

och satte oss till sist i äppelträdgården och fikade. Bästa stället att sitta, alla kategorier! Tack Pompom. Här är han, när det var som varmast och under det enda trädet som gav skugga:

*) stan = "nya" plattans bibliotek. Där kan man hitta tidskrifter och konstböcker för en kvarts livstid. Till tidningsfavoriterna just nu hör Cap&Design, Konstvärlden/disajn och Paletten. Mumsfilimumma!

Jo...

2010-08-23T20:13:00.003+02:00

...jag ska, jag Lovar. Jag har Hur mycket som helst att lägga upp! Snart! Sen! Sen, när min kamera är under kontroll. Och när den har fått ett bra samarbete med mina ögon och mina tankebanor. Som det är nu så kör de sista på något kolossalt och det i sin tur betyder att kameran får jobba lite för mycket. Såpass mycket att datorn inte hänger med. Eller iallafall inte bildprogrammet. Och sen är det lite jobbigt för ögonen igen när de får se femtio bilder på ett träd på en liten skärm och sen med hjälp av datorn och kritikern i huvudet ska kasta fyrtioåtta av dem i den digitala papperskorgen.

Vasadu, bara skriva? Utan bilder? Nämen det kan man väl inte? Det var det konstigaste jag hört på säkert en halvtimma.
Men kritikern däruppe tyckte tydligen att det var ett bra förslag eftersom axlarna sänkte sig en sisådär fem centimeter och käkbenen intog viloläge.

Vårkänslor i Hjorthagen

2010-03-28T19:35:00.007+02:00

Jag brukar ju gång på gång säga att jag inte får köpa fler böcker. Jamen, var ska de få plats? Eller, snarare, var ska jag få plats i min etta? Min äldsta syster säger att jag ska göra mig av med en för varje ny jag tar hem. (För övrigt en bra regel för kläder och lite allt möjligt. Du ser Anna, jag lyssnar faktiskt på dig även om du inte tror det!) Men, var var vi? Jo, böcker. Idag företog jag mig en expedition nästan dömd att misslyckas: jag åkte till Myrorna i Hjorthagen. För alla som inte har varit där kan jag berätta att det är en enorm andrahandsbutik på inte mindre än tre våningsplan. De har nyligen börjat med att ha öppet på söndagar och det bildades som ett litet lämmeltåg av tunnelbaneresenärer med samma mål när vi kom upp till markytan: vi skulle inte mot Sherwoodskogen, men väl mot Myrorna!

Ibland går jag faktiskt därifrån utan att ha köpt nånting. Jag tror mig i alla fall minnas att det kan ha hänt någon gång de senaste tio åren. Det borde det. Kanske? Eller? Väl?

Klockrent kitschig Hansel und Gretchen-tyroler-kaffekopp med guldkant som jag lät duktigt nog lät bli att handla, priset till trots. (Applåd!)

Idag var en extra svår dag att hålla sig från att plocka ner saker i shoppingkorgen - det kan bero på våren och påsken, men jag trollbands av alla underbara färgexplosioner. Knallgrönt! Kycklinggult! Rosa, rosa, rosa! Apelsinorange! Silver! Ockra!

Väckarklocka med fabulöst fantastiska klistermärken som gjorde mig helt galen av glädje! (Klicka för bättre/större bild!) Och dessutom underbart orange. Den fick stå kvar på hyllan. Jag ångrar mig lite, faktiskt.

Jag höll mig till kuriosa- och bokavdelningen och tur var väl det för jag vet inte vad som hade hänt om jag hade gått upp till klädavdelningen direkt. Jag hade fått färgsting av alla lysande, lockande, brokiga textilier som lockade med pigment som gick rakt in i mitt hoppande, skuttande hjärta. Nu hamnade jag istället där när det var tio minuter kvar innan stängning. Jag såg en långkofta som var bredrandig i gult, blekrött, orange och rosa och den är en storlek small och den går nästan inte att stänga med knapparna och den såg ut ungefär som nån slags knottrig badrock
men nu är den min för trånga, halvlånga, halvt oknäppbara, alldeles fantastiska och underbara skapelse i en färgkvartett som gör mig lyckligare än väldigt mycket annat (och då inkluderar jag glass och eventuellt fotbad). Om jag inte kan ha den på mig så får jag väl hänga den på väggen som ett konstverk.

Om det blev några böcker?
Jamen det är väl klart. Men inte så många. Jag lyckades till min stora stolthet gallra väldans effektivt. Fem blev det. Det är ju ingenting. Hälften av tio. Och en bråkdel av alla böcker som hamnade i shoppingkorgen. Men det blev fyra färgsprakande böcker och en svartvit klassiker. Våren är här!

Glad toalett!

2010-03-26T22:05:00.007+01:00

Just nu pratas det mycket om en viss skoltoalett i ett litet samhälle som de flesta av oss kollektivt skäms över, och det med rätta. Men det finns glada, entusiastiska och självkänslestöttande allmänna hemlighus! I måndags blev jag mycket positivt överraskad av den på Stadsbibliotekets bottenvåning. "Jaha, klotter", tänkte jag först.

Sen så tittade jag lite närmre och blev helt stormförtjust!

"DU ÄR BÄST" och "FÖRÄNDRA VÄRLDEN". Jag bröt ut i ett leende som nästan nådde öronen! Undrar om de här underbara affirmationerna får vara kvar eller om de kanske redan försvunnit med klottersaneringens effektiva allt-försvinner-sprayflaskor. Jag hoppas faktiskt på det förra.

Och till er alla där ute: Du *är* bäst! Glöm inte det. Man kanske glömmer det när man sitter och tragglar med matten eller språkläxan eller kanske filosoferar lite över livet och dricker nåt brunt med vitt i bara några meter därifrån. Eller nåt annat. Någon annanstans.

En kaffeautomat är en kaffeautomat är en kaffeautomat

2010-03-22T15:54:00.009+01:00

Jag har pallrat mig iväg till Asplunds bibliotek. På nedervåningen, bredvid ljudböckerna, finns en dryg handfull runda bord där det brukar sitta pluggande ungdomar, raggande nysvenskar och så en och annan krake som kommit in och värmt sig. Och så pensionärer förstås. Pensionärerna finns överallt. Eftersom den här måndagen fullkomligt lyser och skriker vår (trots att det snöade igår) med plusgrader och sol så sitter här inga bostadslösa men istället har jag hamnat här. Jag skulle sitta och läsa. Så blev det inte. Jag kan inte riktigt låta bli att vara socialantropolog och spana in mina grannar. Det verkar som att tutoring är populärt. Ljudnivån är låg och koncentrationen ovanligt hög. En kille i pastellig gulgrön syntetjacka (nästan identisk med åttiotalets Puma-overalljacka! Har har fyndat på Myrorna?) hjälper en blond hiphoptjej med franska. På det lilla bordet bredvid sitter en gråskäggig äldre man med vild kalufs och går igenom matte med en tjej med östermalmslook. Det ser härligt ut. Är det morfar? Eller nån som hennes lärare rekommenderat? Eller den där smarta kufen som bor på fyra trappor som mamma frågat när de möttes i tvättstugan? Bredvid det bordet står en Dramaten parkerad. Jag känner att jag vill ta fram min oljepalett och måla av honom med sina vilda ögonbryn, hukade rygg och glada fingrar som ivrigt ritar kurvor och ekvationer på ett kollegieblock.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om.
Jag skulle skriva om kaffet jag köpte här för en femma. Det måste vara en av världens mest avancerade kaffeautomat. (Eller inte, jag är inte så himla smart för tillfället).

Kaffeautomat med tjugo olika valknappar. Jepp, tjugo. Jag räknade i efterhand.

Det tog mig säkert tre minuter innan jag hade tryckt rätt på alla knappar, satt dit muggen och fått min kaffe med mjölk. Eller, haha, jag *tror* att jag fick det, men jag har inte riktigt oddsen med mig eftersom det stod "kaffe med vitt" på knappen jag till slut valde. Kaffe med vitt? Herregud. Direktöversättning från något språk där mjölk och vitt heter samma sak? Eller mer troligt en översättning där man helt enkelt säger "en kaffe med vitt, tack" till den söta, olivhyade och mörkhåriga flickan bakom disken på det lokala cafét.
Och medan jag suttit och fantiserat om utlandsresor och mat som är riktig mat som smakar sol och land och vedugn och kärlek så har det vita i min plastmugg sjunkit till botten och kvar är nånting som ser ut som, tja, en svag femkronorsautomatkaffe. Verkligheten gör sig påmind när en uteliggare kommer in och sätter sig på en ledig stol i ett hörn och jag inser att kaffe med vitt helt enkelt är kaffe med nåt slags vitt mjölksubstitut som inte får heta mjölk enligt svenska ordningsregler.

Snart är det dags för flyttfåglarna att komma hem, ty här äro vårtecknen komna!

2010-03-09T21:39:00.006+01:00

I förrgår började det: våren kom. Solen sken men det som mest uppmärksammade mig på Bores eventuella försvinnande var de torra trottoarerna jag såg. Och gick på. Lite här och var fanns de, som bitar av glimmande guld till vårförlustarnas glädje. Och samma sak i dag. Slask och is och svårruckade snöhögar, visst, men också dessa små obefläckade landskap. Små hälsningar att våren är på väg. Små löften om att vi inte längre kommer behöva titta upp, för att undvika fallande istappar, och inte heller ner, för att halka på oregelbundna isfläckar. Snart kommer vi att kunna se framåt när vi är ute och går. Underbart, eller hur?

Ser ni samma sak som jag ? Den här bilden tog jag på väg hem från Nationalmuseum. Folk undrade nog vad jag gjorde när jag backade, tog fram mobilen, böjde mig ner och fotade trottoaren. De kanske trodde att jag hittat vårens första tussilago? Eller ett tecken från Gud? Men eftersom jag var mitt i stan så var det väl inte en endaste som brydde sig det minsta. Möjligen om jag hade självantänt.
Hur som helst så tyckte jag att den lilla killen med sin kompis till höger var alltför söt för att inte fotas. Hans vaggande gång, hans klumpfot, hans nya fina vårkappa. Och så killen bredvid som precis attackerades av vinterns sista snö med en rejäl snöboll i bakhuvudet. Andra flyger i luften men jag känner på mig att de inte skulle träffas av någon av dem. Vinterns sista snöbollskrig. På vårens andra dag.

Irritabel tablå: kaffekopp, laptop och vim. Och ett bra slut.

2010-03-07T16:40:00.007+01:00

Frustration är icke gott. Frustration ska förebyggas på flesta möjliga sätt. Frustrationen skall motas i den lilla grinden som vissa dagar så lätt saknar den där fasthållande haspen. Så hur gör man för att frustrera mindre?

Ett sätt kan vara att strunta i den grymt starka skurmedelsdoften som inte bara blandar sig utan helt enkelt vinner över min kaffedoft här och nu på ett fik som stänger om en timme och en kvart. De kanske kan vänta med att städa tills gästerna gått? Nähä, det skulle städas här och nu. Där vi sitter och trivsligt hivar i oss kaffe och godsaker och mackor. Heja! Not.

Ett annat kan vara att komma ihåg att ta med sig kameran (eller åtminstone mobilen) när jag är ute och går. Jag har ju mina überestetiska näthinnor med mig överallt och hela tiden och ibland känner jag sååå för att dela med mig. Speciellt med galet fula eller snygga eller fulsnygga saker jag hittar på Stadsmissionen eller Myrorna. Ah! Åh! Det är som att gå på en halvt hemlig konsthappening där inte vem som helst uppfattar vilka objekt som tillhör utställningen...

Apropå det så fick jag i veckan ett tråkigt besked. Nä, inte frustrerande, men lite... torrt. Trist. Tråkigt. Jag frågade och fick svaret att, nej, det fick inte fotograferas på Moderna Museet. Inga objekt inne i salarna får förevigas och förena sig med alla andra konstverk på min skärmsläckare. Det var skumt, jag kunde svära på att fotografering var tillåten, så när jag fick se skyltarna med överkorsade kameror så frågade jag och fick alltså handen-mot-näsan-svaret. Nej. Icke. (man fick fota i korridoren så jag var ju tvungen att göra det. Här ovan korridorwarholtapet.)

Nu älskar jag om möjligt Nationalmuseum ännu mer. Där får man gå loss utan blixt överallt utom i gästande specialutställningar. Hurra! Tuttar åt folket! (Ja, den som någon gång tittat i mina nätalbum märker att behag utgör en... behagligt stor del av bildmängden från klassiska konstmuseer.)

En annan sak som jag märkt håller hormonerna på plats och inte gör så att man känner sig som en exploderande hulk är att använda sig av musik - gärna just när frustrationsmomentet poppar upp för att sedan låta musiken dämpa alla andra intryck under hela frustrationgrejens gång. Detta funkar ypperligt just på konstutställningar och museer. Musiken kan även användas när bibliotek och -fik invaderas av småbarn och deras föräldrar, barnvakter, mormödrar eller andra vuxna. Jag säger *kan användas* eftersom det inte utgör ett hundraprocentigt skydd.

Nu har ägaren kommit och undrat om han ska ta min kaffekopp (nej tack, jag har inte druckit upp) och så går han loss med lilla sopkvasten som han kraftfullt dänger in i sopbehållaren undeför var tredje sekund. Han kanske ville bli trummis och inte kaféägare? Eftersom jag är den enda gästen och stället ju faktiskt stänger om en halvtimma så förstår jag ju självklart varför han vill att jag ska gå. Herregud, vem har öppet till stängning? Hur skulle det se ut?

Alltså:
Strunta i saker som inte har nån stor betydelse.
Ha kameran med.
Ha mp3-sepelaren (el dyl) med.

MEN.
Sen finns det en grej som får alla hemskheter att försvinna. Alla dumma jäktare, alla långsamma mjäkare, alla högljudda bräkare, alla tomhuvda väktare. Och det är detta:

Jag fick blommor av Pompom igår. :D Lila och orange, precis som favoritfärgerna i köket! Sååå fint! Och när jag tänker på dem och när han kom innanför dörren med ett stort blompaket, så smälter jag förstås. Fina Pompom. Mitt ansikte blir ett endaste stort leende med två glödande ögon och jag har aldrig varit på något annat humör än jsut det här underbara. Och med den perfekta avslutningen lämnar jag det väldoftande kafét med den sympatiske ägaren.

Stadsmissions...eehh...fynd? Med gissningslek!

2010-03-06T00:13:00.004+01:00

Objekt nummer ett: en Lasse Berghagenplatta. På omslaget en somrig Lars med jeansskjortan uppknäppt till naveln. LP-skivans titel: Min kärlekssång till dej. Till höger (och snälla någon, förklara detta för mig!) en stjärnmarkerad observation med orden "EXTRA! Nu med: Min kärlekssång till dej". Jag backar lite: plattan heter Min kärlekssång till dej. Och informationsmärkningen på plattan innehåller de magiska orden EXTRA och NU MED. Jag antar att skivan som Lars Berghagen gav ut ett halvår tidigare hette Min kärlekssång till dej men inte innehöll titelspåret. Nån som har nåt bättre förslag? Hur som helst ett rafflande LP-drama!

Objekt nummer två: en porslinspryl. Men med vilket syfte? Mojängen ser helt klart ut att ha något slags användningsområde, men två relativt begåvade personer stod lite handfallna bland prylhyllan. Pompom först trodde att det var hemvist för tandpetare men invände sen att de bara skulle ramla från det lilla hålet ner i det stora. Det syns inte på fotot, men det är inte två separata hål/fack utan de sluts bara åt av en centimeter högst upp.

Så min gissning att det skulle vara cigaretthållare och cigarettfimpare kändes bara dumt eftersom den fimpande cigaretten skulle sota ner de oanvända cigaretterna. Jag gissade till slut på ställ för visitkort och penna "för att kunna skriva ner nåt personligt på baksidan av kortet" och Pompoms slutgiltiga gissning var att mojängen var till för en cigarett och en stor ask med tändstickor, "för folk som försöker sluta men tror att de kommer att sakna att leka med tändstickor."

sue ellen och hennes kall

2010-03-05T19:06:00.006+01:00

Jag är sjuk. Det är inte ett dugg kul. Jag är sur och grinig och blä och att gå in på Facebook är ungefär lika kul som att gå till doktorn och ta en anti-fästingsjuka-spruta: det går fort, det är mycket väsen för ingenting och sen så får man ett plåster som man måste gå omkring med ett tag för att sen rycka bort och det gör ont. Och sen måste man komma tillbaka och ta en spruta till för att det ska ge nån effekt.
Sen så gör man ingenting annat än att springa omkring i underkläderna på stora fält och i gröna skogar.
Eller hur? Nä. Much ado 'bout nothing.

Men samtidigt som jag är sjuk får jag denna gång leka Florence Nightingale, och det är nånting jag gillar! Vara riktig sjuksköterska och sticka folk med nålar för att de inte ska få Borrelia och mäta blodtryck och peta med bomullsstickor och ta svalgprov, nej, det är definitivt inte min grej. Sjuksköterskegrejen är oh no no inte mitt kall. Men att ta hand om sin sjuka pojkvän, se det är en helt annan femma och jag ger mig själv betyg 4. Minst. Att värma nyponsoppa och göra smoothies med sugrör och smula skorpor till lagom små bitar och vädra och erbjuda mina mysiga pyamasbyxor och vatten i lagomsmå doser och fluffa fleecetäcke och handhålla en hel hop med kuddar i olika mjuk- och hårdhet och hålla koll på klockslag för medicin och göra te och lägga fram papper och en skön handduk och hålla handen när han kan röra sig och hålla handen när han inte kan röra sig och erbjuda världens skönaste soffa att kampera i - då så snackar vi sueellengöra.

Nu efter några dagar kan han faktiskt stå upp och jag blir stolt som en ankmamma. :)
Att det sen faktiskt är naturen (och Pompom själv) som gjort honom frisk, det får det heta om några dagar. Just nu är det naturen och jag som samarbetar.

Snabbköpskonst

2010-02-20T18:03:00.005+01:00

Den här helgen är det konst, konst och konst överallt på stan! Konstmässorna Market , Supermarket och Art Anglais. På Supermarket kan man se en del av dagens unga konst. Den ser ut såhär:

Jag gick hem, fullt övertygad om att jag tycker om att vara en gammal stofil.

Annars kan man ju hitta en massa konst på nätet. Exempelvis 39 verk från David Nolan Gallery i New York och utställningen The Visible Vagina.

Jane Austen möter monster och döingar

2010-02-16T00:42:00.003+01:00

Sprang på några underbara bokomslag på Akademibokhandeln:

Pride and prejudice and zombies : the classic regency romance - now with ultraviolent zombie mayhem! by Jane Austen and Seth Grahame-Smith

Sense and sensibility and sea monsters / by Jane Austen and Ben H. Winters

Bilder och prylar från Antikmässan

2010-02-05T17:05:00.019+01:00

Förra helgen var det Antik- och kuriosamässa i Kista. Jag tog mig dit i hopp om att gå runt i en snygg uppvisning av antiktrender; som att strosa bland uppslag i Elle Interiör eller Hus och Hem... Istället visade det sig att jag betalade 130 spänn för att gå in i en stor loppmarknad. Jag var andra besöksperson på plats och det var rätt skönt att gå runt ensam och kika på saker medan utställarna satt på små fällpallar och drack kaffe ur sina sjuttiotalstermosar.

Efter nån timma kom det tittande och köpande folket, nästan uteslutande par i olika åldrar, och plötsligt blev det trångt mellan vaserna, kopparna, tygerna, vaserna, askkopparna, leksakerna, lamporna, besticken, citronpressarna och affischerna. Jag köpte ingenting utan nöjde mig med att fota litegrann.

Teburkar var populära mässprylar. Just de här kostade 350 kronor styck (!!).

De här kostade "bara" 140 spänn. Jag äger ett par likadana och det skulle förvåna mig mycket om jag betalade mer än 20-30 kronor styck för dem.

En sån här kakburk är jag uppvuxen med, den står fortfarande hemma hos mamma och pappa. Utgångspriset här på mässan var 650 kronor (!). Det är bara att konstatera att nostalgi kostar. Mycket.

Ful katt-kanna.

Snygga och riktigt dyra designprylar.

Så här kunde ett sparsmakat och designinriktat utställarbås se ut.

Sen fanns det lite mer pryttliga stånd med blandat högt och lågt. Här ovan är min absoluta favorit från hela mässan: en Barbie-teve i orange plast. Tyvärr ingick den i en Barbie-låda, med möbler och grejer, som naturligtvis var jättedyrt. Synd. Jag föll verkligen pladask för teven. Jag föll inte lika hårt för porslinsfiskargubben bakom.

Det fanns även loppisbås med saker, skräp, tingestar och grejer där allt trängdes hej vilt. Jag tog inga översiktsbilder på det men i en av dem hittade jag den här fulingen. Nån som vill ha en ouppackad E.T. i plast? Tyvärr kollade jag inte priset.

En av mässans ful-coolare grejer: en ap-askkopp i grönt porslin med gapande hål för den handrullade cigaretten. Nästan läskig. Helt fantastisk. Självklart svindyr (900kr).

En cigaretthållare med misstänksam uppsyn.

Kommer ni ihåg? En monchichi-sparbank och böjliga gummi-rosa-pantrar.

Sådana här Chase-böcker och andra Manhattan-deckare brukar jag köpa för 1-10 kronor styck. Undrar vad de gick för här...

Delar sjukaste-prylen-priset med den gröna apan. Detta är två små barn i porslin. Det ena barnets rygg fungerar som tandpetarhållare, det andra barnet ska man genomborra med cigaretter. Rätt så smaklöst, if you ask me.

En orange plastburk med lock och en uppsättning danska bestick som jag i många år spanat in lockade mig nästan till köp, men till slut kom jag fram till att det faktiskt är roligare att fynda dem på en oorganiserad loppis istället för att köpa dem för hundra kronor styck på Kistamässan. Jag har ju faktiskt hela livet på mig... och det är ju mycket av charmen - att bara råka springa på dem nånstans och få den där pirrande känslan i kroppen av att hitta ett Fynd med stort f.

Nytt fotoalbum

2010-01-29T23:09:00.003+01:00

Eftersom jag tar så vansinnigt mycket bilder när jag reser och sen inte orkar redigera bort alla dåliga och halvkassa så fyller jag upp ett Picasaalbum på nolltid. Därför har det nya året inletts med ett nytt: http://picasaweb.google.com/linda.hedihn.2010. Varsågoda att titta in och lämna gärna kommentarer! Eftersom de flesta är tagna med min horribelt dåliga mobilkamera så kan ni ju avstå från att klaga på bildkvalitén... Det behövs mirakel för att få till bra fokus och färg. Men eftersom jag ju lägger ut bilderna på nätet så får jag ju skylla mig själv, så klaga på bara om ni tycker att det behövs! :)

Sugen?

2010-01-29T00:43:00.004+01:00

Fotot togs på emBARgos tjejtoalett för ett litet tag sen. Eller var den ickekönsbestämd? Kommer inte ihåg. Men jag undrar hur många som faktiskt (fylle-)ringer.

Vad var det som rann över?

2010-01-29T00:13:00.001+01:00

När jag var ute på stan idag så fastnade blicken på en löpsedel. Charlotte Perrelli i triangeldrama! Jag tyckte att det stod att Charlotte sa "till slut rann bögarna över". Hade äkta mannen tröttnat på att make-och-hår-och-kläder-och-koreograf-bögentouraget fick se mer av henne än han själv?

Tydligen var triangeldramat mer konventionellt än jag trodde, det var karln som träffade en annan kvinna. Inget nytt under solen, ingen fyndig rubrik på löpet...

En svensk samuraj

2010-01-18T15:31:00.003+01:00

Pompom fick en ny frisyr häromdan. Hur snyggt som helst, if I may so. And I may. So I do.

Gunga in det nya året i kyrkan

2010-01-18T13:08:00.004+01:00

Häromdagen medverkade jag i ett så kallat konstnärligt after work; Röst och mummel. I en kyrka inne i stan. Ja, jo, ett resonansexperiment. Jag och en drös andra satt och läste högt för oss själva i kyrkbänken. Själv läste jag ur den halvt obegripliga Den röda himlen av Lotta Lotass. Ja, alltså, som en del av pendelexperimentet i St Jakobs kyrka.

För er som inte har nån aning om vad det är jag pratar om så kan jag berätta att en konstnär och forskare på Konstfack har låtit installera en jättegunga (13 meter hög!) i mittgången på den röda lilla kyrkan vid Kungsträdgården. Framme vid altaret står mormorsklockor. Med ledorden Gunga! Upplev! Experimentera! bjuder hon in oss alla att delta i hennes pendelexperiment. Det handlar om olika pendlar (gungor, metronomer, pendelur) och resonanser och hur ljudet rör sig i rummet och… tja, som hon själv säger,

här förenas olika tider och rytmer i en serie program där sinnliga och lekfulla erfarenheter förenas med intellektuella utmaningar och kreativa uttrycksmöjligheter.

Utställningens gungor och pendlar ger form åt det faktum att mänskligt liv, kultur och överlevnad bygger på rytmer – kroppens egna rytmer, yttre rörelser och aktiviteter, integreras med rytmer som strukturerar våra liv; klocktid, dygnets och årstidens växlingar, livets förlopp.

Själv tycker jag att Monica Sand, som hon heter, ska har värsta största elogen för sin forskning. Hon doktorerade i höstas på KTH med avhandlingen Konsten att gunga – experiment som aktiverar mellanrum. Jamen, alltså, på KTH! Och så är hon hedersdoktor på Chalmers. Det är coolt för att vara konstnär. Jag måste får berätta vidare:

Monica Sand, konstnär och forskare har i utställningsform arbetat med frågor om våra livsvillkor i samarbete med forskare inom fysik. I rumslig gestaltning av vetenskapliga arbetsprocesser och fysikaliska fenomen, som till exempel myoner, ljus, kiselstrukturer och gravitation, har Sand velat ge publiken en direkt upplevelse av dessa fenomen. Bland annat har Sand utnyttjat gravitationens kraft i gungor av oloika storlekar, den största 42 meter hög monterad i Älvsborgsbron, Göteborgs hamn 2002. www.zerogravity-art.nu

I installationen Myonregn, som permanent placerats i entrén till Universeum i Göteborg, 2009 registreras myoner ur kosmisk strålning i realtid och omvandlas till ljus. monicasand.ownit.nu/actingphysics/fysikensrum.htm

Mellan 2009-2011 genomför hon ett konstnärligt forskningsprojekt på Konstfack: Gå vilse med punktlighet och precision, där stadsrummets kopmplexitet undersöks via konstnärliga aktioner.

Jag är riktigt putt för att jag missade pendelexperimentets invigningsprogram den andra januari. Under titeln Ankurbeln – igångsättande iscensattes en rytmisk improvisation mellan en sångare, en saxofon och vingar. Så står det i programhäftet. Sångerskan sjöng från gungan, men på vilket sätt saxofonen och vingarna spelade in vet jag inte. Hm. Undrar om jag kan hitta något på Youtube? Hur som helst tycker jag att det var roligt att delta i den andra programpunkten: Resonanser: Röst och mummel. Vi som kom till kyrkan klockan 17 i fredags fick instruktionen att sätta oss var som helst i kyrkan och läsa högt för oss själva ur en bok. För de som inte hade någon bok med sig fanns det att låna, på flera olika språk. Vi fick ta pauser om vi ville och bara sitta still, tyst, och lyssna till mumlandet. Under tiden vi satt där så gick en kille från arkitekthögskolan (?) runt och spelade in ljudet. Sen gick han runt och gjorde samma sak när han själv pratade. Efter en halvtimma så fick vi instruktionen att sluta upp med en annan läsare och berätta för varandra vad det var vi hade läst. Jag gick fram till en tjej som visade sig ha läst på persiska ur en prisad novellsamling. Själv hade jag lite svårt att förklara vad det var jag hade läst, eftersom jag knappt fattade det själv. Det blev nåt i stil med ”well, you know, hela boken är en enda lång mening och jag tror att det har varit nån slags jättebomb eller katastrof och folk kravlar runt och jag vet inte riktigt, det är liksom svårt att hänga med, men språket är väldigt intressant och poetiskt…”. Och arkitektkillen gick åter runt och samlade in våra ord med sin lilla inspelningsapparat. Sen var det slut.

Pendelexperimentet har ännu en programpunkt kvar: Tonsteg och pendelgång. Ett samtal – om Galileo, Foucault, Mälzel och Huygens pendlar – mellan röst och cello. Medverkar gör en författare, en cellospelare, en präst och så Monica Sand själv Spektaklet kommer genomföras två gånger, den 26:e och den 29:e klockan 17, nån som vill hänga på?

Och, ja, man får gunga.

Dagens underbara läsning: Smeden blev konstnär, ett reportage i Svenska Dagbladet som handlar om att många silver- och guldsmeder inte längre kallar sig just det utan har tagit den bredare titeln smyckeskonstnär och arbetar i så vitt olika material som kartong, papper, gummi och silikon. Och plastslangar och disktrasor. Och träbitar och bly. Typ.

Att hålla (rätt) koll

2010-01-14T17:19:00.004+01:00

Håll dig hipp på rätt sätt - glöm Blondinbella, 2010 tillhör Biblioteksbella!

""Biblioteksbella är Lidingös mest kulturmedvetna blogg. Här skriver Anneli, Moa, Greta, Ingrid, Jenny och ibland även den övriga personalen på Lidingö stadsbibliotek."

Och apropå koll: Tre kulturpersonligheter om hur det ser ut i bokhyllan.

Nära palett skjuter ingen färgglad hare

2010-01-12T16:04:00.020+01:00

Igår på Stadsmissionen försökte jag hitta passande LP-skivor till köksväggen. Passande betyder i detta fall "nånting med färgerna orange och lila och helst med ett snyggt omslag". Jag hittade några som var godkända men som inte riktigt mätte upp till kvalificeringskraven.

Och så en med tuttar!
Och så två med snygga färger:
och
Men alla fick de stanna kvar i de gamal läskedrycksbackarna. Me velli stolt!

Såg förresten en smart reklam på tunnelbanan: "Vilken linje är bredast?" Svaret finns i den rosa uppåchnervända texten. Läs mer på denbredalinjen.se.

Allt jag inte visste om kyskhet

2010-01-12T00:44:00.003+01:00

Idag köpte jag ännu en bok. Oh, I'm on a bad streak.... ;) Hur som helst tror jag att det kan vara ett litet fynd som jag hittade där på Stadsmissionen i Gröndal. För trettio kronor får jag lära mig att om Bra sex - allt jag inte visste om kyskhet. Jo, den heter så. (Den amerikanska originaltiteln är Real Sex: The Naked Truth About Chastity.) Och på kartonnagets baksida läser jag att "Lauren F Winner är författare och kristen teolog" och "Bra sex är skriven för gifta och för singlar, för föräldrar och ledare i kyrkan - för alla som söker en kristen sexualetik för vår tid." Bing-go! Då visste jag att jag var tvungen att köpa den...

Denna kan-mycket-väl-vara-en-pärla på 175 sidor är indelad i två delar:
1: Tala om sex

och
2: Praktisera kyskhet.
Alltså, jag har en massa såna här böcker, men de är från femtiotalet*... Ska bli intressant att läsa den här som är skriven 2005. Jag menar, lyssna på det här:

Kapitel 7: Kyskhet som andlig disciplin. Anpassa din kropp till evangeliet.
Kapitel 8: Kyskhetens gemenskaper. Vad singelskap lär kyrkan.

Och, oj,
kapitel 3: Sex i kyrkan. Varför det inte är din ensak vad du gjorde igår natt (!!!)

*) Jag surfade just in på författarens hemsida och med tanke på hennes glasögon skulle den här boken definitivt ha kunnat vara skriven för över ett halv decennium sen.... Fniss.

Den här bilden med lilla fina Jesus i bokhyllan går heller inte av för hackor:

Jag återkommer säkert med nån slags recension snart!

Dagens ord

2010-01-10T15:16:00.008+01:00

Dagens nylärda ord: katoey = även kallad ladyboy. Person som tillhör det tredje könet i Thailand. Män som tar en kvinnlig identitet, klär sig i kvinnokläder och i många fall även tar hormoner och opererar sig till kvinnor. Juridiskt klassas katoeyer som män.

Förra veckans nylärda ord: huvud-bonaden do-rag.

Och så passar jag på att tipsa om länken kondom08.nu som är en del av Lafas (LAndstinget Förebygger Aids) kampanj "Vart tar 100 000 kondomer vägen i sommar?". Påminner om länkar som berättar om vart kidnappade trädgårdstomtar tagit vägen, men absolut inte alls. Nä.

När ironi bara är dåligt skriven text

2010-01-08T22:53:00.003+01:00

Snappade upp en bok på PUNKTMedis, som Medborgarplatsens biblioteks grundvåning heter. (Denna ungdomsorienterade biblioteksavdelning är för övrigt en ypperlig plats att plocka på sig underhållningsläsning, lätt som svår. Rekommenderas för alla som inte fyllt medelålders i sinnet.) Den lilla pocketboken heter "Protokoll. Grundkurs i normalt beteende" och den har varit uppskriven i min hitta-och-låna-sedan den kom ut. Baksidestexten (som man som läsare helst aldrig ska läsa innan man läst ut själva boken) lyder

Hur splittar man en nota, snyltar cigaretter eller är naken med främmande människor? Protokoll - grundkurs i normalt beteende är de oskrivna reglerna för hur noderna människor bör bete sig i sociala situationer.
Johan Holmström och Nicolas Espinoza har skapat ett regelverk för samtidens mest subtila lurigheter.
Protokollen har varje månad publicerats i Dagens Industris magasin Diego. Den här boken samlar alla protokoll för att ge dig ett bekymmersfritt umgånge och göra dig till en social succé.

Är ni redo för första kapitlet? Det heter " Bli en god givare" och protokollet menar bland annat att

En present är en flaska vin. Den med låg inkomst ger en billig och den med hög ger en dyr. "En flaska vin" ska läsas symboliskt. Värdet kan omsättas till vad som helst; djur, cd-spelare, tröjor

Ok, so far, so... inte okej. Ge bort djur? Men följande stycke ger mig lust att kasta bort bokjäveln i närmaste hörn och bara fnysa. Upp med handen alla som tycker att följande fingervisning är rätt:

Det är elegant att ge kontanter. Dock alltid jämna hundralappar och aldrig mynt. Sedlarna måste vara i krispigt skick och äverlämnas i ett kuvert, så att gåvan inte känns som tagen direkt ur fickan eller som en muta.

Sista meningen i gåvokapitlet säger kort och gott att

Mottagaren av en ironisk present har rätt att be givaren lämna tillställningen.

Har jag rätt att kasta den här boken bland soporna? Nånting säger mig att jag först måste läsa kapitlet om ironi, om det finns nåt sånt. Det tar emot men det kanske löser upp slumproppen jag fick i läsnerven.

2010-01-06T17:20:00.004+01:00

Häromdagen gjorde jag nånting jag inte gör så ofta numera. Jag trotsade mitt eget köpförbud och la vantarna på en pocketbok. Begagnad förstås, på Myrorna, men i nyskick. Tio spänn kostade den. Kändes nästan lite... småfult. Lite skamligt. Lite smutsigt. Vilken härlig känsla! ;D

Form och färg hos Märta Måås-Fjetterström

2009-12-29T19:03:00.013+01:00

Tog mig ut till Djurgården och Liljevalchs konsthall idag för att se utställningen "Märta flyger igen!" om mattor och textila konstverk från Märta Måås-Fjetterströms väveri. Och är jag glad att jag gjorde det? Jajemensan! En liten downer att det var så mycket folk förstås, men om jag är så dum att jag tar mig till en snart igenbommad konstutställning i mellandagarna, ja då får jag banne mig skylla mig själv.

Märta Måås-Fjetterströms mattor och textilier ömmar jag lite särskilt för eftersom jag är uppvuxen med några av hennes mattor. Som barn har jag lagt mönster av blommiga dominobrickor och lekt med lego på en stor orange matta på landet och i stan har ögat fångats av den blå. Det var några på utställningen som jag tyckte bättre om än andra, men jag har synd nog lyckats tappa bort lappen där jag skrev ner titlarna på alla mina favoriter. Tyvärr försvann med den lappen en massa andra anteckningar; både information som jag snappade upp från visningen och privata tankar om utställningen och dess verk. Synd!

En intressant grej jag lärde mig på den guidade visningen var att MMF var tecknare och att mönstret alltid varit viktigare för henne än färgerna. Hm. Intressant. Efterträdaren Barbro Nilsson var glad i färger och det märks på produktionen.

Det som intresserade mig mest var inte de klassiska mattorna utan istället "Årets textila konstverk" som har utsetts sedan 2002 och är ett samarbete mellan konstnärer och konstväverskor. Vilka roliga grejer! Konstnären får själv välja om den vill skapa en liggande eller hängande textil (=matta eller konsthantverk). Här snackar vi kreativitet!

"Utan titel" av Marie-Louise Ekman, 2002 och "Fluktaren" av Elis Ernst Eriksson, 2003. Ekmans har gjort en slags madonna-med-barn-bild och Erikssons verk handlar om en specifik kontokortsskandal som involverar svenska politiker och fransk stripteasedans...

"Hjärnmatta" av Maria Miesenberger, 2005. Hon ville att den skulle vara gjord i tjock flossa så att man riktigt kan känna hjärnvecken om man går barfota på mattan.

"På mattan" av Charlotte Gyllenhammar, 2006. Pure genious. En svagt tecknad orientalisk matta med barn, husdjur och vuxna som befinner sig på mattan, allt från fågelperspektiv. Helt underbart, från idé till den färdiga bilden där pojken längst upp sparkat av sig sin ena toffel.

"Upstairs" av Jens Fänge, 2007. Läckert geometrisk och färgglad.

"Kustlandskap" av HM Drottning Margrethe II av Danmark, 2009. Hon hade med sig egna färgprover till väverskorna så att hennes vision inte skulle kunna bli misstolkad.

Utöver "Årets textila konstverk" så fanns det en massa mattor som jag ville föreviga men de var inte lika lätta att fotografera i smyg (jo, usch och fy, jag är en usling som bröt mot fotograferingsförbudet!) men två får ni se iallafall:

"Fåglar på grus" av Ernst Billgren, 2007 och

Näthinnebild I(?) av Maria Miesenberger.

Tänk på stackars Josef i dessa juletider!

2009-12-19T00:03:00.005+01:00

Läs mer om ovanstående bild här.

.

Jag vill inte bli vaddå-eggad? Ny ordbok (nyordbok) på nätet!

2009-12-15T17:10:00.002+01:00

Från dagens SvD:

"Koeningseggad vill man ju inte bli
Svenskan har begåvats med ett nytt verb: koenigsegga. Det gör man när man påstår sig kunna fixa problem men sedan saknar resurser att föra lösningen i hamn. Allt enligt den ettåriga ordsajten luxikon.se som ger ett vardagsexempel på användningsområden: "Är du riktigt säker? Jag vill ju inte bli koenigseggad och stå där singel på diskot." Luxikon fungerar ungefär som Wikipedia, det är användarna som lägger upp nya ord med tillhörande förklaringar. Några av de senaste inlagda orden är surdegshipster, orpon, krajja och jesus-fylla."

Lite fakta för alla ölälskare

2009-12-15T17:04:00.002+01:00

http://latimesblogs.latimes.com/booster_shots/2009/12/swedes-say-it-is-no-longer-a-hymen-its-a-vaginal-corona.html

http://jezebel.com/5421674/rose-by-any-other-name-swedes-rename-the-hymen

RFSU: Klitoris - the story

TV-ivelaktiga val.

2009-12-14T23:18:00.011+01:00

Alltså, hur är jag egentligen funtad? Teves marknät försvinner och eftersom man kan sätta ett likamedtecken mellan mitt namn och epitetet teveholic så skaffar jag såklart en tevebox för att inte gå miste om - ja, om inte hela så åtminstone en hel del av - kanalutbudet. Vad händer sen? Jo, jag åker till USA. Och jag kommer tillbaka. Hittar en lapp från Posten som säger att jag har ett paket som ligger och väntar på mig. Jag går så småningom till Seveneleven på Norrbackagatan och hämtar det. Kommer hem. Packar upp digitalboxen som väger förvånansvärt lite (plastic fantstic!). En viss julaftonskänsla infinner sig. Eller snarare den där pirriga "plötsligt händer det"-känslan; vilken jackpot, vilken fullträff, vilken Greeeej, jag kommer kunna se en massa kanaler på teve och *dessutom* spela in program!!! Att min video varit sönder i åååratal har inte resulterat i ett nyköp, utan bara pajat min dygnsrytm efter som en massa program jag inte velat missa sänts långt efter midnatt (Kvinnofängelset gick väl runt tre på natten?).
Så. Där sitter jag, happy as can be, redo att koppla in kabelhannarna med ditohonorna. Hur lätt som helst, lovar den illustrerade instruktionen, och jag tror den. Allvarligt, lätt som en dagisplätt, bara att koppla ihop scartkontakterna!

Men... F*ck. ...Min teve saknar scart-ingång. Eller utgång. Whatever, inga små hål på burkens baksida.

Min teve, som jag för länge sen fått begagnad av min vän Adam, med en fjärrkontroll som inte funkar och som måste justeras i sladdingången nästan jämt för att få en skarp bild, men som ändå är en fullt adekvat fungerande old-style-televisionsapparat som är som en förlängd del av mitt jag... saknar scartkontakt. It's a no go for the digitalbox.

Efter några dagar försvann alla kanaler förutom SVT1, SVT2 och TV4 och mitt liv tog en ny vändning: jag började läsa tidningen istället! Jag plöjde genom böcker i rekordfart! Jag lade tusenbitarspussel som en besatt!

Diverse sladdar ligger kvar bredvid teven. Postkartongen ligger kvar på golvet. Boxen ligger nånstans under en hög med papper. Mitt misslyckande materialiserar sig som en kvadratmeter stor yta mellan soffan och teven som jag skickligt undviker med blicken nästan hela tiden. Det konstiga är att jag trodde att jag skulle sakna teveutbudet något fruktansvärt, men istället vande jag mig rekordsnabbt. Vilken lycka! Vilken styrka! Vilken fantastisk känsla av frihet att inte behöva lägga mig i soffan och titta på en massa skit! Vilken....

...ajfan. Jag har upptäckt SVTPlay. Och allajädrakanalerPlay. Jag har sett Idol och På spåret i datorn. Jag såg tre hela avsnitt av Ullared i en löjlig mängd fyraminutersklipp på Youtube och resten på femmans play. Hallå! I min laptop! Jag har tittat på teveprogram i en åttagångerfjorton centimeter stor ruta på datorn samtidigt som jag läste, skrev och skickade mail! Nyss såg jag ett helt avsnitt av Schulman Show på Aftonbladet TV, samtidigt som jag läste om Tiger Woods och Carolina Gynning - och där gick fanemej gränsen! I've become a TV-shit-on-the-net-oholic! Hjälp!

Fredagslatte på Non Solo Bar

2009-12-11T11:59:00.003+01:00

Och hittade jag nåt intressant i dagens svenskan? Näe, faktiskt inte. Förutom att lite av vårens litteratur presenterades. Följaktligen har jag i min boklista noterat Mäktig tussilago av Maja Lundgren, Sara Stridsbergs Darling River (om Nabokovs Lolita), Vännerna av Lars Jakobson, Eldar och is av Birgitta Stenberg, Hemsökelse av Jenny Erpenbeck, Slöjan av Suzanne Brögger, Just Kids av Patti Smith och Å alla kära systrar! av Ebba Witt-Brattström.

Och så lärde jag mig att följdaktligen inte stavas så.

Klänningslöst på nobeldagen

2009-12-10T19:11:00.003+01:00

Åter på fiket. Bränt kaffe i minimal kopp (storlek ”stor” med pris därefter) och dagens svenskan. Snart ska jag iväg till söder för att träffa Indy (jepp, short för Indiana. Han är jenkare. Texasian tillåme.) över en drink eller tre. Jag ska dra med honom till Bangreleasen. Ska bli kul.

Men nu sitter jag här och inser att, herreguuud, jag har missat medaljutdelningen i Konserthuset! Dagens nobelfestligheter har gått mig helt förbi. Hur är detta möjligt? Årets synade klänningar är ju fler än nånsin eftersom inte mindre än 5 (fem!) nobelprismottagare än kvinnor. Och var kommer jag vara? På feministhäng. Mer Gudrun Sjödén och Marimekko, mindre Pär Engsheden och Lars Wallin. Nånting säger mig att teven inte kommer stå på i lokalen.

Andra intressanta nyheter:

”Lagerlöf istället för fängelsestraff”
En 22-årig kvinna från Jönköping, som i höstas greps i brasilianska Natal med en väska med 2,4 kilo kokain, slipper fängelse. Hon ska i stället bland annat göra ett arbete kring Aniara av Harry Martinsson och Troll och människor av Selma Lagerlöf. Knarksmuggling kan ge upp till 15 års fängelse i Brasilien, men domstolen har i stället dömt kvinnan till att ägna tre timmar varje dag åt studier på ett bibliotek, rapporterar TT.
WTF??!?!?
Dagens kolumn av Lars Ryding: ”Ordlek lösningen på knepigt 00-tal”
Maria Abrahamsson högt på M-lista.
Antik erotik. En oljelampa med erotisk (sic) motiv är ett av de föremål som visas på Kykladiska konstmuseet i Aten. En ny utställning visar kärlekssymboler och föremål av sexuell karaktär från 700 till 400-talet f Kr.
Den amerikanska (sic) litteraturkritikern Harold Bloom recenserar en ny utgåva av Första Moseboken, illustrerad av Robert Crumb, för övrigt precis utkommen på svenska.
”Eftersom jag tror på Falstaff, Hamlet och Don Quixote (sic) skulle det vara inkonsekvent att inte också tro på Jahve och Jesus, två andra fantastiska litterära figurer.”
Och en rätt så intressant med en shönt shälvgod herre vid namn Dan Glimne, spelexpert. ”Mannen bakom Alga-spelen”.
Dagens understreckare hann jag inte läsa men det kan jag ta igen på nätet. ”Matematiska insikter mognar i kroppen” av Helena Granström, författare och fil lic i matematisk fysik vid Stockholms universitet.

Saker som händer i huvet när man glömmer det man främst skulle komma ihåg

2009-12-09T21:34:00.001+01:00

Jag tänkte gå ner till fiket runt hörnet och sätta mig och läsa. Boken handlar om att gilla läget. Lite mindfulness, acceptans, att inte snöa in på det dåliga som hindrar en att komma framåt istället för att stå och stampa. Och så tänkte jag vara duktig och gå förbi Konsum och tömma min proppfulla skräpreturkasse vid de gröna containrarna som står uppställda som tåliga, pålitliga Kånkenryggor mitt i väskshoppingens digra slitåslängutbud.

Jag glömde boken.

Så nu sitter jag här på fiket och försöker gilla läget utan att riktigt veta hur. Jag hade placerat bokens ljuslila sidoskiljarsnöre vid kapitlet som innehöll praktiska övningar. Ödets ironi. Här sitter jag, redo att lära mig andningsövningar och jagvetintevad, (jag hade hållit mig från att bläddra i förväg och smygläsa) och istället så är jag fångad i mina vanliga hangups eftersom bordet jag sitter vid inte *vill* stå stabilt, hur mycket jag än vrider på det och sätter papper under benen och de fyra grabbarna i hörnet pratar *så högt* om sina motorcykelmotorer att jag blir helt galen och förbannar att min lilla mp3-spelare timmen innan hamnat i en ryggsäcksficka istället för att ligga i min vinterrocksficka för att enkelt kunna plockas fram och lugna mig i stunder just som dessa.

Andas in långsamt, håll ett ögonblick, andas ut.
Det hann jag läsa i boken innan jag stängde den.
Andas långsamt.
Och släpp ner armarna.

En fot mot bordsunderredet trollar bort vickandet. Bordet står stabilt.
Jag djupandas lite fint och tittar under lugg mot mc-grabbarna i hörnet. Hjälper andning mot hörselskador månntro?

Jag har lite försiktigt lovat mig själv att våga göra läskiga saker. Eller, vaddå försiktigt? Jag har handlöst fyllt i evenemang efter evenemang i min google calendar i hopp om att jag byter ut tryggt sittande vid datorn mot faktiska IRL-upplevelser. Och nog är väl lite småfarliga saker roligare än mestrygga? Således: evenemang på queerfeministiska Högkvarteret.
Och hur kan nu det bli farligt? Nja, det är väl mer en fråga om bekvämlighet. Och hur bekvämt det är att vara i en situation där merparten av den samlade hopen kanske vill kasta tomater på mig. Eller en stinkbomb åt mitt håll. Eller kanske en Molotov Cocktail. Jag är ju inte alla feministers direkta favoritsyster, direkt. Och varför inte? Äsch, det kan jag berätta en annan gång om ni nu inte redan skulle veta.

Häromdan var jag lite sådär farligt obstinat i en systersammankomst anordnad av ABF och Vänsterpartiet och i diskussionen som leddes av två kvinnor från foff.se, feministiska föräldrar, kunde jag bara inte låta bli att fråga vad de tycker om hemmafruar, om man kan vara hemmafru och samtidigt feminist? Näe, var svaret. Men att vara feminist och samtidigt racka ner på andra kvinnors val, det går minsann. Hemmafruar och kvinnor som frivilligt jobbar med pornografi, det är fallna systrar som strängt och oblitt ska hållas utanför den qwinnliga gemenskapen.

I morgon ska jag till söder för releasen av Bangs nya nummer. Jag gillar tidningen Bang. Ibland hittar jag i den guldkorn bland spannmålsartiklarna som föder och göder den feministiska andan bland systerskapet i Sverige. Man ska hålla sina vänner nära och sina ovänner närmare, så därför ser jag fram emot att gå till Högkvarteret i morgon. Synd att jag vuxit ur min Jenna Jameson-tisha, men jag tänker puffa upp tuttarna så högt det går, måla munnen och hylla mina kurvor och sen får vi se om jag få skit för det eller applåder. Helt allvarligt, jag hoppas på det senare. Jag hoppas att hyllandet av kvinnan får större utrymme än dissandet av mannen. Det är så himla tråkigt att vara neggo. (Och det borde ni också tycka efter att ha läst mitt utlägg här ovan – ni får skicka mail och säga att näe Linda, sluta vara så himla negativ och prata skit om allt och alla, nu får du skriva om bra saker istället!

Sorry men jag glömde faktiskt mindfulboken hemma, så skyll inte på *mig* att jag sitter här och klagar!
:P

Paul Anka har begärt skilsmässa från Anna Anka. That reminds me; jag måste kolla på hennes julkalender på Aftonbladet TV.

Sammanfattning av spiksoppan

2009-11-24T16:01:00.005+01:00

Här kommer de fortsatta russinen i den annars rätt så forserat löjliga Brownkakan (Den förlorade symbolen). Eventuell spoiler alert om man inte läst ut boken.

Franklin, Albrecht Dürers Melankolin I, 1514, magiska kvadrater
De Praestigiis Daemonum, Lemegeton, Ars Almadel, Grimorium Verum, Ars Notoria
Camiach, Eomiache, Emial, Macbal, Emoii, Zazean - Adonai, Arathron, Ashai, Elohim, Elion, Asher, Eheieh, Shaddai - Emanual, Massiach, Yod, He Vaud
..."CIA flera gånger visat sig använda parapsykologiska och paranormala metoder som gränsade till forna tiders magi ohc mysticism. År 1995 hdae skandalen som döpt till Stargate eller Scannate avslöjat en hemlighetsstämplad CIA-teknik kallad fjärrseende - ett sorts telepatiskt transportmedel som gjorde att den som "såg" kunde fästa sin inre syn var som helst på jordens yta och spionera utan att vara fysiskt närvarande. Det var naturligtvis ingen nyhet. Inom mysticismen kallas fenomenet astralprojektion, yogierna talar om utomkroppsliga upplevelser. Tyvärr kallade USA:s skattebetalare det för absurt, och programmet hade skrotats. Åtminstone officiellt."
Darth Vader som kyrkokonst! ..."Vader är en av National Cathedrals mest populära gargoyler. [---] ...en tävling för barn som gick ut på att göra en vattenkastare med ett ondskefullt ansikte. Darth vann." (Men översättningen stämmer inte riktigt... Jag kollade upp katedralverket och Darth Vader fungerar inte som en vattenkastare, han är en grotesque, en så kallad grotesk(-figur). Visste ni förresten att det engelska ordet "gargoyle" (som i texten ovan (inte) översatts till "gargoyle") heter "skråpuk" på svenska? Iallafall enligt tyda.se. Kolla själv här.
..."inte är särskilt intresserad av konstnärer, men jag tycker att den här killen Sanford är ett riktigt geni. Jag kollade just ukpp hans projekt Cyrillic Projector på nätet. Han projicerar jättelika ryska noksttäver ur ett KGB-dokument om tankestyrning. Ruskigt.
Dolda koder i Bibeln? Det menade Sir Isaac Newton i ett dokument från 1704 där han hävdar att han därifrån hämtat dold vetenskaplig information. Sir Francis Bacon som anlitades att skapa King James Bible av kungen själv var övertygad att texten hade kryptisk betydelse så han skrev in egna koder i sin bibelversion. William Blake menade att man måste läsa Bibeln mellan raderna.Thomas Jefferson skar isär Bibeln och arrangerade om den i hopp om att hitta dolda budskap. "Otroligt nog jöverlämnades Jeffersons bibel till alla nya medelmmar av kongressen under första halvan av 1800-talet." !!
Noetik.

Jag kom just på vad jag önskar mig i julklapp: små hörlurar (till mp3-spelare) som man kan vinda upp i en liten plastask. Jag såg sådana senast på nittiotalet, finns det? De som jag har tar minst en minut att omvandla från nystanet det förvandlats till i min rockficka. Dessutom är sladden för kort. Att den ändå lyckas snurra in sig totalt trots att sladden är så kort är ett mysterium... ;)
Om jag sitter på biblioteksfiket på Kungsholmen? Om jag är omringad av föräldrar som fikar med sina småbarn? Om ljudnivån är löjligt hög? Hur kan ni tro det?

Disclaimer

2009-11-19T12:46:00.002+01:00

Okejrå, jag ger mig. Boken är inte fullt så hemsk och tradig som jag nyss lät påskina. Men nästan.

Dan Browns bok är som en såpopera till formatet

2009-11-18T20:07:00.005+01:00

Okej, boken är ju inte så himla bra. "Den förlorade symbolen" skulle med behållning kunna få undertiteln "hur man kokar en tjock soppa på en tunn historia" eller "hundrasidorsromanen som blev över sexhundra sidor med hjälp av korta kapitel och en massa ointressant utfyllnad". Att läsa Den förlorade symbolen känns som att titta på Glamour på teve. Ni vet; telefonen ringer, närbild på telefonen, sen rumsbild där Brooke tittar på telefonen, sen närbild på hennes ansikte och sen på telefonen igen, hon säger "åh nej, det ringer", bilden hoppar över till hennes syster Donna som får en närbild och sen en halvbild när hon säger, "åh nej" och sen crosscut till Brooke som tittar på telefonen och sen en lång närbild på hennes ansikte. Sen hoppar vi över till en annan scen där nån pratar med nån annan samtidigt som de bläddrar i nåt papper. Klipp och titta på varandra och titta på papprena och titta på dörren och titta mot kameran och långa bilder på korta samtal och jadda jadda jadda. Sen tillbaka till Brooke och Donna. "Åh nej, det ringer" i repris och nu plockar Brooke upp luren och håller mot örat. Donna är i bild och ser förfärad ut. Brooke säger "nej, vad säger du?" och så klipp mellan Brooke och Donna och telefonen och luren och helbild och halvbild och förskräckelse. Och efter reklampausen så återkommer vi till Donna och Brooke och Brooke säger förstås "nej, vad säger du?" och avlutar sedan samtalet och vi får se den som pratar inklippt. Sen så berättar Brooke för Donna vad som har hänt och vad som sas i telefon och för säkerhets skull så tar vi om det en gång till med närbilder så alla förstår vad som händer.
Hängde ni med?
Ungefär SÅ är det att läsa Dan Browns senaste bok. Eller nästan precis. En intressant historia, en deckare med snabbt tempo, men boken seeeegar sig sniiiiglande framåt eftersom allt ska tas om och om och om igen, helt säkert bara för att boken behövde "få bestseller-format, dvs bli en tegelsten, alltså vara över minst 500 sidor (i det här fallet 614)".

Men hur som helst så nämns det ju en och annan sak bland alla dessa femton miljarder kapitel där femtontusen olika personer jagar varandra för femtonhundra olika orsaker, och dessa saker kommer listade här, vassego:

s 75: ...böcker hade titlar som Kvantmedvetande, Den nya fysiken och Principerna för nuerofysiologi...Kybalion, Zohar, De dansande Wu-Li-mästarna och en översättning av de sumeriska lertavlorna på British Museum.
de heliga himduiska vediska texterna som går under namnet Upanishaderna. Krishna. Vyasa. Supersträngteori. Den fullständiga Zohar.
Faistos-diskursen, Dorabella-chiffret, Voynich-manuskriptet.
Moses med horn: Hebreiskt "karan 'ohr panav" = strålglansen från hans ansikte" som felaktigt översatts till "cornuta esset facies sua" som betyder "hans ansikte var behornat". Se exempel i konsten hos bla Michelangelos Moses i Basilica di San Pietro in Vincoli i Rom. (s 247)
Albrecht Dürers "Melankolin I", 1514
Gudar utan kön; Uranos, Attis, Sporus och Arturlegendens mäktiga kastratmagiker (s 334)

Tidningläsning måndag 16 november

2009-11-17T16:18:00.003+01:00

Understreckaren 5 nov, SvD, om Clarice Lespector, ”ett språkets vilddjur, en litterär sfinsx”.

"En tanke hos Borges är att man behöver ha ett någorlunda dåligt minne för att kvalificeras som originell tänkare – annars styrs man för mycket av andra intryck – och något åt det hållet kan vara giltigt för Lispector, som om hon utveklat ett slags distraktionens läsart."

"Hennes skrivande befinner sig nära galenskapen: i en ängslan att språket ska gå förlorat återfinns hela formeln till författarskapet. Därför finns det en bävan inlagd i hennes språk, som får texterna att vibrera, och rädslan görs högst påtaglig. Ett av modernismens projekt var också at skriva bort språket, att hitta fram till ett mer autentiskt språk(ursprungligen en dröm från romantikens författare: att uppehålla sig i direkt anslutning till själen, till känslorna), och Lispector uppfyller ypperligt modernismens kriterier. Det är i språket det största äventyret finns, påpekar hon i sina böcker."

Jag gillar inte hög musik i hörlurarna, men när man har bordsgrannar i sextonårsåldern finns det ibland inga alternativ om man vill försöka låta ens sinnen rulla på lugnt utan hysteriska toppar av irritation. Samtidigt är det ofrivilligt en stark påminnelse om vad jag måste ha varit som ung. Jösses, var jag någonsin tyst? Pratade jag någonsin i normal, lugn, samtalston? Jag betvivlar det. Men hej och välkommen in i mina öron, Kate Bush. Jag låter din vibrerande stämma och lugna pianostycken ta över mina öron helt just nu. Rulla in, rulla in, stäng ute allt annat.

"Därför kan den riktiga litteraturen aldrig hämta inspiration ur annan litteratur, för så blir det, menar Lispector, ”litteriserat”, alltså utan livsnödvändig kontakt med livet." (forts)

"Den kanadensiska forskaren Claire Carin har beklagat översättarnas vana att plocka bort taggarna från kaktusen när de översätter Lispector, en beskrivning som kunde gälla även Dickinson, vars okonventionella och hårda språk i svensk översättning ofta mildras och läggs till rätta." (!)

Passionen enligt G.H.
Levande vatten.

Essän skriven av Björn Kohlström, gymnasielärare i svenska och engelska med egen blogg: bernur.blogg.se

Disneyland i Shanghai skall stå färdigt 2014. (Finns förutom i USA även i Tokyo, Paris och Hongkong.

Körteljakten, en medicinsk historia av Jörgen Nordenström.

Reklam: Sollentuna Centrum – Sveriges första designorienterade köpcentrum. Från 19 november väntar en helt ny upplevelse. ??

Drottning Silvias bönbok med drygt 100 böner. Fotografierna i boken är tagna av Kungen! J

Filmfestivalens Stockholm Lifetime Achievement Award går till Susan Sarandon och lördag 21 november presenterar hon The Rocky Horror Picture Show på en isduk i Kungsträdgården! (men då är jag ju i Näsbypark)

Fredag 20 november har Twilightfilmen New Moon premiär och vampyrklädda fans väntas till midnattsvisningen på biograf Rigoletto på Kungsgatan. Kolla in spektaklet?

SvD 14 november, Stefan Eklund skriver om Michelangelo. Inspirerande om text av Giorgio Vasari.

SvD 14 nov, Baba Jaga la ett ägg av Ddubravka Ugresic, ”en insiktsfull hyllning till gamla kvinnors styrka och skönhet”. Mkt bra skriven artikel (recension). ”De små söta gamla damerna. De krumma gummorna. Tanterna, kärringarna, häxorna. I den kroatiska författaren Dubravka Ugresics ”Baba Jaga la ett ägg” spelar de en kollektiv huvudroll.” (forts)

Karen Armstrong: Myternas historia (inleder en ambitiös mytserie – ett samarbete mellan ett 30-tal förlag i 35 länder).

Kristina Hultman: Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay. Se SvD Idag 4/2 2008.

Antikvariat Hundörat uppstår! Typ. Tillsammans med ett litet, litet galleri. SvD 14 nov:

”I en elva kvadratmeter stor portvaktslägenhet på Höga stigen 3, nedanför Mosebacke, öppnades helt nyligen Stockholms absolut minsta galleri vid namn Örhänget. Det minimala utrymmet delas med ett antikvariat: Hundörat rare books. I konsekvens med minimalismen håller man bara öppet tre timmar i veckan, torsdagar 15-18.”

Okej, nu börjar det bli jobbigt här på Kafé Fix. Det första som mötte mig vid entrén var en nyuppsatt skylt att det nu är ”dataförbud lördagar och söndagar pga platsbrist”. Hej och välkommen, liksom! Men det är ju måndag nu så jag tog upp min fina lilla vita och installerade mig med den senaste veckans olästa tidningsskörd. Det gick bra i nästan två timmar, sen kom en liten gubbe ut bland borden och talade om för alla utbredare att de minsann tog upp för mycket plats och det är bara att packa ihop sig till ett litet bord. Inte nog med det, folk som kommer in får inte ens själva bestämma var de ska sitta, han delegerar åt höger och vänster. Okej, visst, jag fattar, ett kafés älsklingsgäst är knappast nån som äter och dricker kaffe lååångsamt och tar upp bord i evighet, amen. Samtidigt gillar jag inte att själen av avslappnat och trevligt ska försvinna och bli snabbaryck, snabbacash, fikafort, inochut.
De höggljudda flickorna bredvid har gått och jag har tagit av mig lurarna med Kate Buschs meditativa dubbel-CD Ariel, men nu är det proppat till bristningsgräns med folk och den allmäna ljudnivån håller sig därefter. Proppar på. Jag skulle vilja gå till disken och beställa nåt att äta men borden står så tätt at jag inte kommer ut från min soffplats. Jag får tugga i mig tidningstext istället . det är ju faktiskt därför jag är här. J

Understreckare 14 november om oljud, oväsen och störningar i 1900-talets ljudkonst och popluläåkultur, skriven av Fredrik Stahlénius, fil mag i konstvetenskap och estetik och innehavare av en sällsynt ovanlig och stiliserad namnteckning!

”Av alla modernismens emfatiska ljud är oljudet det mest produktivt improduktiva”.

”I verken ”Random Access (Schallenplatten-Shaschlik)” och ”Random Access” (1963) placerade den koreansk-amerikanske konstnären Nam June Paik pickup och tonhuvud från isärskruvade skiv- respektive rullbandsspelare i publikens händer, som efter eget rycke läts botanisera bland de lp-skivor och sönderklippta ljudband Paik spritt ut i galleriet. Och samma år började den theckoslovakiske konstnären Milan Knízák slå sönder, bränna och limma ihop lp-skivor. Ur skivorna, sargade men spelbara, utvanns nya, kontrasterande rytmiska element och melodiska fraser.”

Stockholmsnovember

2009-11-13T18:50:00.008+01:00

Hoppsan, hej och hå, det blev ju inte mycket till resedagbok det där, inte. Men så är det väl kanske inte meningen att man ska sitta med näsan i datorn när man är utomlands. Meningen är väl att man ska ut och uppleva saker och sen vara alltför trött att berätta om det när man kommer tillbaka till hotellet på kvällen. Den här gången reste jag ju inte ensam, så i vissa fall ramlade jag in på hotellrummet lite lagom indränkt med alkohol och nu är det så att det inte är alldeles lätt att ens öppna min lilla fina vita minidator när Fredrik och jag gått loss på ett antal tillbringare med öl eller de förföriskt fantastiska jelloshotsen med druvsmak.
Så det så.
Däremot skulle jag kunna berätta små brottsstycken och fixa till albumet. Om det nånsin händer får vi se. Jag väntar på inspiraschoonen.

Lite stockholmsdagbok kan jag bjuda på iallafall! De senaste dagarna har sett ut ungefär såhär:

Upp en dag och iväg på Friskis&Svettis och gå på bra baspass, vänta hela dagen en annan dag och gå på lovande pass som visar sig vara crap och smita därifrån innan passet var slut, störta iväg till ett pass en tredje dag men kom försent för att hinna roffa åt sig biljett. Den senare delen av veckan har tagit en rätt så avvaktande och distanserad ställning till hela gympagrejen.
Bibliotek, bibliotek, bibliotek! Mig hittar man ibland på stans appsålut bästa (som är så bra att jag inte vill dela med mig och namnge det här!) men desto oftare på Kungsholmens bibliotek där jag kan sitta och sörpla ljummet kaffe i fiket många timmar åt gången.
Prova glasögonbågar, låna hem glasögonbågar, gå till annan butik och prova fler glasögonbågar, låna hem fler glasögonbågar, gå till tredje och fjärde glasögonbutik men bara titta, åka tvärs över stan för att visa glasögonbågar för andra, få glasögonbågeutlåtande, få glasögonbågeidentitetskris, lämna tillbaka glasögonbågar, lägga undan glasögonbågar, göra syntest, hitta fler glasögonbågar, få ännu en glasögonbågekris (men inte lika stor den här gången), stå fast vid favoritglasögonbågarna och till sist beställa två par kompletta glasögon.
Läsning. Svenska Dagbladet hemifrån, DN från Friskis&Svettis, Metro, Nöjesguiden och QX från stan, senaste numret av Bang* på bibblan, Ottar Rapport på nätet och så låneböcker av bok-SM-vinnaren Sara Lövestam, Claes Hylinger**, Dan Brown, Del Lagrace Volcano/Ulrika Dahl och Jan Kjaerstad.
Pussellösning. Inte abstrakt utan tvärtom i dess mest fysiska form; det senaste var ett 750-bitars med ett slott som speglade sig lätt i en vacker vallgrav. Nästa som ligger och väntar på mig köpte jag för en tia på Myrorna häromdan. När jag har fått ihop alla bitar (jag hoppas att alla bitar finns men det är inte säkert) så ska där uppenbara sig färgglada hus vid en kanal och jag riktigt längtar efter att få sätta igång och plocka ut rambitarna och gå in i den där specifikt meditativa pussellösartranscen som tar vid nästan direkt. Synd bara att jag inte har hittat några begagnade pussel med träbitar - alla som görs nuförtiden är ju av papp. Jag har många fina barndomsminnen från vackra träpussel med egendomliga och krumeluriga bitar som pusselmakaren antagligen sågat ut med hjärta och humor. Hittar ni några billiga träpussel med över 500 bitar därute på loppisar så tänk på mig! Jag fyller år i slutet av mars. ;)

*)
minnesanteckningar från Bang nr 3 2009:
BUST, Johannah Gohmann, Vaginal Surgery Rejuvenation, MakeMeHeal.com, www.fsd-alert.org, The New View Campaign, Internationella Vulvastickningsjuntan, Scarleteen.com, Betty Dodson, Feministisk mötesplats på ABF.

**)
minnesanteckningar Claes Hylingers reseminnesbok Utan ärende:
Istanbul: Halveti-Cerrahiorden, dansande dervischer, tekke, hafiz, sufism
Paris: Patafysiska kollegiet, Alfred Jarry, Père Ubu, Doktor Faustroll, Jemens hus
Arabiska begreppet "keif" = "att njuta av den animala existensen, den passiva sinnlighetens vällust, dåsighetens behag, den drömlika stillheten" (s.169)
Huvudkrympning bland amazonindianerna, Tsantsa med ihopsydda läppar eftersom den döde krigarens själ sipprar ut genom munnen, Fågelmännen, Nazcalinjerna i öknen, hallucigenen ayahuasca, Shuarstammen i Peru/Ecuador, den siste upptäcksresanden Wilfred Thesigers bok "A Vanished World", Rub-al-Khali = den tomma området; den mest ödsliga och otillgängliga av öknar, givmilda bait-imani, träskaraber, Göte Andersson, house of the tiger King = den försvunna staden Paititi dit inkafolket förde sitt guld.

s.140: "Jag provade den gamla trollformeln och frågade mig själv: 'skulle jag verkligen vilja vara någon annanstans är här?', och när jag kommit underfund med att jag inte ville det, kände jag mig bättre."
s 168: "Man står inte ut med pretentioner, när man har ryggskott."

Dag två: San Francisco

2009-10-10T06:18:00.005+02:00

Här kommer dagens oredigerade bilder: (om ni inte kan hålla er några månader och se dem tillfixade och tjusiga sen när jag äntligen lagt maken till och duttat lite) Dag två: San Francisco.

Vad som tyvärr inte kom med på bild var vårt nästan allra första intryck av USA och det var igår när vi precis hade landat i San Francisco. Säkerhetsbälteslampan och rökförbudslampan hade släckts och alla hade plockat ur sitt bagage från overheadutrymmet och stod och trängdes för att komma så snabbt ut ur planet som möjligt och.... då, då plingade det till i högtalarna och pilotens röst sa "please return to your seats, there are some people who want to come aboard before we leave the plane". Jaha, varför då? Hade det nånting att göra med den gamla polska tanten med käpp som inte kunde gå och skapade kaos på toaletten och fick oss alla att tro att hon fått en stroke? Vi satte oss snällt och fint och då kom sex eller sju biffiga poliser av blandad valör in i planet (bl.a. en enormt muskulös U.S. Marshal) och haffade en man tre rader bakom oss och hepp, hepp, snabbt ut ur planet och där stod vi och bara gapade. Vem var killen som de tog? Narkotikasmugglare? Illegal alien? På rymmen? Hade han tjuvrökt på toaletten? Han kämpade inte direkt emot utan fann sig tyst och fint och det var galet dramatiskt i sin enkelhet.

Dagens dramatiska händelse tycker jag var att U.S. Navy hade flyguppvisning* rakt över stan och fick mina örontrummor att vibrera likt en shamansk trumma i speedad högform. Aj.

Nu när jag tänker efter så inser jag att det kanske inte var nån uppvisning, de kanske bara letade efter latinokillen de haffade på planet? Han kanske lyckades rymma vid bagageutlämningen. Eller så var det en kraftig insats mot jaywalkers. Det är ju faktiskt olagligt att korsa gatan vid rödljus och lagens män och kvinnor kanske tycker att de behöver peka med hela handen ibland.

PS: En googling senare fick jag reda på att det kommer dundra hela helgen, vi har hamnat mitt i San Francisco Fleet Week! Jag är ganska impad över att jag inte visste det innan, jag som har en lite oroväckande förmåga att läsa-på-inför-resan-obsession som gränsar till ofrisk överdrift. Ni kan alla kollektivt brista ut i en lugn suck!

Dag ett på vår USA-resa

2009-10-09T17:28:00.000+02:00

oredigerade bilder från förta dagen, vassego!

Dags för fotobombning igen!

2009-10-06T00:50:00.004+02:00

Arla torsdag morgon åker jag och min kompis Fredrik iväg till USA i tre veckor. Kärt återseende för mig, första gången för honom. Den här resan kanske bjuder på lite fler person- och ansiktsbilder jämfört med förra gången jag gav mig åstad i den stora landet i väst, eftersom vi nu är två istället för en och oddsen att en av oss faktiskt kommer vara med på bild ökar. Det är också en rätt stor chans att Bette Midler kommer vara med på kort.

Kommer foton försöka läggas ut varje dag? Jajemensan.
Kommer fotona vara granskade, redigerade och fixade? Nähäsörru.
Kommer fotona sorteras och gå genom kvalitativa och estetiska nålsögon när jag väl kommer hem? You betcha!

Det hoppas jag iallafall. Att jag kommer ta tag i Operation Albumsanering när jag kommer hem. Det är snyggt med snygga bilder och det är ännu bättre med ett fåtal fantasticos än en drös medelmåttiga. Däremot väljer jag ändå att lägga ut en massa kort på direkten, det känns som nån slags resedagbok och jag tycker att det kan vara kul för både oss och er att ni får se vad Fredrik och jag egentligen håller på med på vårt The City-Vegas-Big Apple-Sunshine State-äventyr. Feel free att kommentera, det är kul. Annars hörs vi väl på Fejan, antar jag? ;)

...och så var det där med själva albumet. Det kommer finnas här, alltså på http://picasaweb.google.se/sueellen.hedihn

tata och hej från
eder ressugna Linda

pst... Det kan komma ett och annat kort på skräp - i ordets rätta bemärkelse. Jag verkar ha tagit på mig nån slags återvinningsgranskning i ett förvirrat ögonblick av räddavärldenvurm. Förskräcken icke, gå istället in på ondskans sida och bejaka din politiska korrekthet. Den finns där, nånstans. Jag lovar. Jag är levande exempel på det.

Världens mest ointressanta artikel...

2009-09-16T17:53:00.003+02:00

...har hittats på Dagens Industris website av alla ställen!

Farligaste fikabrödet på jobbet
2009-09-08 15:21

Efter ingående studier har forskningsföretaget Mindlab International äntligen kunnat klarlägga vilken kaka som är Storbritanniens farligaste, rapporterar Londontidningen Telegraph. Och den allra värsta är. . . dubbelkexet med vaniljkräm. Omkring 25 miljoner vuxna britter har enligt rapporten skadats i kakrelaterade olyckor under fikaraster, och minst 500 har tvingats uppsöka sjukhus.

Hotbilden är inte sällan lömsk, skriver Telegraph. Somliga har skållats av heta drycker då de doppat sin kaka eller försökt fiska upp resterna av den ur koppen, andra har råkat peta sig i ögat med bakverket eller ramlat av stolen då de sträckt sig efter kakburken.

Av de 15 riskabla kaktyper som Mindlab skärskådat hamnade alltså vaniljkrämskakan i topp som den farligaste. Tvåa kom den vanliga lilla rundkakan och tredjeplatsen intogs av en avlång, chokladtäckt småkaka.

Här kan du hitta artikeln i sitt orginalutförande om du tycker att det inte känns rätt att läsa ekonominyheter utan rosa bakgrund.

Information overload

2009-09-16T17:20:00.002+02:00

Jag tog nyss en promenad i mitt direkta närområde - Sabbatsberg - och jösses i min lilla låda vad de håller på att bygga och fixa och uppdämma och gräva och ha sig där bortom Vasaparken. Jag kände inte igen mig alls. Kosan styrde mig dit för att leta upp en liten kuriositet vid namn Sabbatsbergs kyrka (hade aldrig hört talas om den tidigare) och jomenvisst, jag hittade den och inte bara den utan även Klock(ar?)gården(?) och stans äldsta hus och en smedja (?!) och fick reda på att där funnits en surbrunn och värdshus och fattigstuga och kyrkogård och gasklocka och ojojojoj, jag fick en fullkomlig överdos av intryck att jag tvangs ta en avrinningsrunda runt parken och nu sitter jag framför teven för lite hjärndöd pronto. Det brukar funka. Puh.

Konst som är (för) farlig för politiker?

2009-09-10T21:13:00.006+02:00

Läste en artikel i dagens DN som gjorde mig... tja, upprörd? Förvånad? Arg? Jag suckade hur som helst högt när jag läste att Moderna museet

"på direkt inrådan från UD:s EU-kansli beslutade att ta ner två av Dick Bengtssons tavlor. Skälet? Verken sades kunna väcka anstöt hos besökarna, eftersom hakkorset dyker upp i nedre hörnet av bilderna."

Öh, va? Censurera konst? Som hängt uppe på en Dick Bengtsson-utställning för inte så hemskt länge sen och sågs av väldigt många besökare? Jag var själv där och såg dem. Tavlorna. Med hakkorsen ditmålade som iögonfallande klistermärken. Och visst blev dessa debatterade - och visst var det väl Dick Bengtssons mening med att måla dit dem. Det kallas samhällskritik. Eller konst. Att få folk att reagera.

Men tydligen är EU:s utrikesministrar omyndigförklarade.
Det var de som skulle besöka Moderna museet.
Och det var detta besök som föranledde UD att få museet att ta ner tavlorna.
UD tycker tydligen att utrikesministrar inte klarar av att skilja på nazistisk uppvigling och konstupplevelser. Att de, till skillnad från de vanliga svenska museibesökarna, skulle bli särskilt stötta.

Läs Peter Wolodarskis ledarartikel i sin helhet så får jag se om du blir lika upprörd/brydd som jag.

Så här rapporterade TT:

Två tavlor av konstnären Dick Bengtsson togs ner när EU:s utrikesministrar hade möte på Moderna Museet i Stockholm.
Nazistsymbolen svastikan förkommer ofta i Bengtssons verk. Två av hans tavlor, Edvard Hopper: Early Sunday Morning och Hatt & Mössfabrik, hänger på museet.

– Vi fick en begäran, en vädjan, från EU-kansliet om vi kunde ta ner verken. Vi tog den vädjan på allvar och tog ner tavlorna, också av respekt för Dick Bengtsson, säger Ann-Sofi Noring, chef för konst och förmedling på Moderna museet, till SVT:s Kulturnyheterna.
Mårten Grunditz, chef för sekretariatet för EU-möten i Sverige, säger till Kulturnyheterna att man inte ansåg att det fanns pedagogiska resurser att förklara verken.
– Det är en mycket laddad symbol i många länder.

Tomt

2009-09-08T10:20:00.001+02:00

Jag hade nånting jätteviktigt att skriva här, men nu har jag glömt bort vad det var. Attans.

Nina Hemmingsson är gud

2009-08-15T18:19:00.011+02:00

Vad man än tänker och tycker så har Nina Hemmingsson tänkt och tyckt samma sak men ännu värre. Wonderbar.

Bilderna är tagna från hennes senaste bok, "Så jävla normal".

Nostalgiska musikkvarten

2009-08-10T22:37:00.003+02:00

Musiken till Det var en gång-serierna, nu i var mans dator! Klicka, lyssna och njut!
Il était une fois... l'homme - antagligen mitt första möte med J S Bach.
Il était une fois... l'espace som låter ungefär som ledmotivet till Love Boat
Il était une fois... la vie med ingen annan än Sandra Kim som sjunger! Däremot kommer jag inte ihåg den här musiken lika starkt som föregångarna.

Frossa

2009-07-19T18:43:00.003+02:00

Jag är så grymt godissugen att jag närmar mig väggklättring. Jag har, med ett litet undantag i onsdags som vi inte behöver prata om, inte ätit godis sedan förra söndagen. En nästan helt godisfri vecka. Jag är stolt. Och sjuuukt sugen på choklad.

Dagens Nyheter

2009-07-19T10:56:00.002+02:00

Världens äldste man död
Storbritannien. Världens äldste man, Henry Allinghan, har dött, 113 år gammal, meddelar vårdhemmet St Dunstan's i Brighton, där han bott de senaste åren. På frågan vad som hjälpt honom att nå sin höga ålder svarade han för några år sedan:

"Cigaretter, whisky och vilda, vilda kvinnor - och sinne för humor."

Vårdhemschefen Robert Leader bekräftade att Allingham var en glad människa, och dessutom "mycket aktiv" in i det sista.
(DN)

Karzai godkänner kvinnofientlig lag
President Hamid Karzai har godkänt en omstridd shiamuslimsk lag som ger en make rätt att svälta sin fru om hon inte ställer upp på sex.Shialedare och politiker planerade ursprungligen att få familjelagen godkänd i tysthet, men kvinnliga parlamentarikern Shinkai Karokhel lusläste paragraferna och slog larm i våras i både internationella och inhemska medier.

Lagen gav en make rätt att våldta sin fru. Men den var inte bara brutal, utan också löjlig. Exempelvis fanns en paragraf om att en kvinna måste sminka sig och göra sig fin för sin man, säger Shinkai Karokhel när hon tar emot i hemmet, en elegant villa i centrala Kabul.

Lagen, som enbart gäller shiamuslimer, fick hård kritik. Ett par hundra shiamuslimska kvinnor och feminister demonstrerade i Kabul – och möttes av en aggressiv och mångfalt större motdemonstration, ledd av konservativa shialedare. Bråket ledde till att lagen skrevs om. Några av de mest kontroversiella passagerna har strukits, andra har ändrats. Men inte tillräckligt, enligt människorättsgrupper som läst den modiferade lagen. Exempelvis kan en våldtäktsman slippa straff om han erbjuder sig att gifta sig med sitt offer.
TT (läs hela artikeln här)

Stockholmsfoton

2009-07-08T22:54:00.002+02:00

Foton från i söndags (Nationalmuseum, Gamla stan, Maria Magdalena)
Arkitektonisk pornografi och lite annat från i måndags (bilder från Västerbron)

Titta, svenska flicka! Toppen! (det var tider, det)

2009-07-07T13:25:00.003+02:00

Mjuk'n'go

2009-07-06T17:45:00.003+02:00

STOPPA PRESSARNA!!
Mina hälar har, efter att ha förstörts en torr och varm sommar på Pride för många, många år sen, återigen blivit mjuka. Bye-bye, hälsprickor! Hello, fötter som jag inte längre behöver skämmas för! Skönt med reklam som faktiskt håller vad den lovar. Tack, ACO. Vassego, reklam.

Bokat och klart - tack Fredrik!

2009-07-05T18:56:00.004+02:00

HURRA för vänner som är driftiga när ens egen framåtanda tappat farten totalt! Nu är det fixat: Thorell och jag åker till USA i oktober. På två veckor ska vi avverka San Fransisco, Las Vegas, New York och Miami i övermänsklig fart och sen vila fötterna en vecka på en kryssning ner till The Keys och nånannanstans som jag inte ens kommer på namnet på eftersom bokningen gick på ett kick. Ungefär som när Thorellen ringde mig och frågade om vi skulle till Kreta och jag sa ja och flyget gick morgonen därpå. Nu blir det lite mer väntotid men jag är grymt resglad och alldeles pirrig! *happy face all over the place*

2009-07-05T10:46:00.000+02:00

Önskas: tomhet. Eller pånyttfödelse.

Some call it art.

2009-07-02T15:14:00.002+02:00

Dagens konst-på-nätet: performance i regi av Santiego Sierra: The Penetrated

Porn Identity i Wien

2009-07-01T18:24:00.007+02:00

Ibland är internet en liten räddande ängel som kan erbjuda små smakbitar på sånt som man missat att ta del av IRL. För länge sedan läste jag om en sue ellensk konstutställning i Wien, betitlad "The Porn Identity". Naket, konst, sex. Hurra! Eller? Det verkar inte som att den på långa vägar var lika fantastisk, underbar och intressant som "Seduced" som jag såg på Barbican Art Gallery i London häromåret*, iallafall inte när jag ser delar av den på stillbilder och pressmaterial. Snarare ger den en känsla av sterilitet och kyla. Kan det vara så att jag undervärderar utställningen för att inte få dåligt samvete över att jag inte åkte dit och såg den? Njae. Tror inte det. Däremot kan det nog vara så att erotik och pornografi anses vara två olika världar som inte har med varandra att göra... (suck!). Här kan ni alla fall se ett antal (barnförbjudna?) bilder från Kunsthalle i Wien innan utställningen stängdes den första juni.

*) se inlägg från januari 2008 här och här!

Pågående projekt: Apropå de oumbärliga orden häromdan...

2009-06-30T15:00:00.006+02:00

...så kommer en förklaringsordlista här. Jag hade ingen aning om att det fanns så många ord som jag inte kunde. Oj, nu växer näsan så att den nästan krockar med datorskärmen! Men att det finns så många uttryck som jag varken hört eller alls förstår, det är ju en sommarutmaning om något. Sommarskolan presenterar därför "sue ellens nutidssatsning på uråldriga uttryck"! Ta-da!

Amper = barsk (främst om äldre kvinna, tex en amber bondmora), kärv, skarp, stickande (om smak, tex en amper dessertost).

Att ta sin Mats ur/fråB skolan = på susning. nu likställs utrycket med "att dra sig ur en brydsam eller farlig situation utan förlust eller förödmjukelse; göra sig kvitt något; bege sig av från något besvärligt; dra sig ur spelet; fly fältet". Etymologiskt, om man härleder ordens betydelse, så verkar ordet Mats inte alls härledas, som man kan tro, ur egennamnet Mats utan ur tyskans "einen matsch machen" eller "matsch werden" som är en kortspelsterm som betyder "att ta eller att förlora alla spelen". På svenska blir det "att göra någon till mats" (om man vinner) eller att "bli mats" (om man förlorar). På Wikipedias lista över idiomatiska uttryck betyder det "Att återta sina engagemang på ett radikalt sätt".

Baggböleri = Numera används uttrycket för att beskriva tvivelaktiga affärsmetoder i allmänhet. Tidigare var det ett uttryck för att att olovligen avverka kronoskog eller att med tvivelaktiga affärsmetoder köpa skogsfastighet eller timmer av annan markägare. Uttrycket lär ha myntats av tidningen Fäderneslandet i samband med dess rapportering från rättegångarna mot James Dickson & Co. 1842 - 1850. James Dickson & Co stod anklagade för att vid sitt sågverk i Baggböle utanför Umeå ha sågat och sålt timmer som olovligen var avverkad på kronoskog. Under rättegångarna framkom det att företaget även hade köpt skog av bönderna i trakten genom att vänskapligt bjuda dem på sprit och när hemmansägaren var tillräckligt berusad inleddes förhandlingarna om skogen, varvid hemmansägaren accepterade ett alltför lågt pris för skogen.

Bornyr = skum från jäst eller kolsyrad dryck.

Chicanera = förolämpa, eller medvetet stämpla någonting negativt.

Domvärjo = äldre ord för jurisdiktion (av latin: iurisdi'ctio, rättskipning). Den rättsliga befogenheten att utöva rättskipning och att döma. Jurisdiktionen är begränsad till ett geografiskt område eller till vissa personer eller visst sakområde.

Erforderlig = nödvändig.

Framgent = vad som gällt hittills, och kommer fortsätta gälla även i framtiden.

Fåvitsk = tanklös. Fåvitska jungfrur, gammalt namn på de fem oförståndiga i Jesu liknelse om de tio jungfrurna (NT 81: "de tio brudtärnorna") i Matt. 25:1-13 - fem kloka och fem oförståndiga brudtärnor som möter brudgummen med fyllda resp. ofyllda oljelampor.

Fäfot = Att något ligger för fäfot innebär att det är obrukat eller oanvänt.

Goddagspilt = ansvarslös ung man, dagdrivare, bonvivant, playboy, livsnjutare.

Grannlaga = ömtålig, känslig, delikat, taktfull, diskret, finkänslig.

Grassera = härja. Vara mycket vanligt förekommande och smittsam (om sjukdom).

Pappenheimare kallades ursprungligen kyrassiärerna i Pappenheims regemente. De var kända för mod, trofasthet och tapperhet och gav upphov till talesättet: "Jag känner mina Pappenheimare" (Ich kenne meine Pappenheimer) det vill säga känna sitt folk eller veta vem man har att göra med. Ordet pappenheimare används numera ibland ironiskt eller nedsättande ungefär i betydelsen blint trogna anhängare (-Man känner ju sina pappenheimare).
I DN:s lista stötte jag på en hel del ord och uttryck som jag, trots eftersökningar, inte vet vad de betyder. Vet ni? Hjälp mig gärna att bringa klarhet till orden här nedan!

Dispangulär

PS. Jag borde läsa Albert Engström för att inmundiga mig mastiga ord och uttryck. Eller plöja igenom det digra innehållet av Svenska Akademiens lista på ord som strukits inför SAOL13 (pdf)

På okynneslistan

2009-06-30T14:28:00.004+02:00

ONOFF - som tydligen har glömt bort att de har min laptop (pre-Icke-Henken) på reparation. Undrar om de har slängt den. Förvissat den till de sälla teknologiska markerna. Hivat den på skroten. Eller om den ligger där som en blank och fin nagel i ögat på den som har den på sin åtgärda-lista. Ett solklart fall för Sverker men jag orkar inte dra in soptunnor in i härvan, nej, herregud, jag orkar ju inte ens ta tag i det själv. Jag ger odågorna på ONOFF fram till augusti att höra av sig med ett kostnadsförslag för reparationen av hårddisken på min förra laptop. Kruxet är att låta det bero fram tills dess. Äsch, det får bli en kompromiss: har de inte hört av sig till mig före den 15 juli så tar jag ärendet vid de byråkratiska hornen och ser till att få det hela ur världen.
comhem - som nu i två dagar inte vill förse mig med telefonlinje eller internetuppkoppling. Men nu är jag inte rättvis; de kanske visst vill det, men de lyckas inte göra det. Här har jag lite av samma problem: ska jag låta det bero och tro att det nog kommer igång som det ska om ett par dagar, eller ska jag ringa till dem med min mobiltelefon och sitta i telefonkö och höra att det nog löser sig om ett par dagar? Min initiella lösning var att ta mig och min dator till biblioteket och skriva av mig mina irritationer här. Heja wi-fi.
Sen tycker jag att det är lite okynnigt av stadsbiblioteket att stänga tidigare på somrarna, men det är iofs helt rimligt. Det är nog bara jag som får infall att åka och låna böcker och filmer halv nio på vardagskvällarna.

Ordrik, ordrikare, ordrikast

2009-06-29T11:08:00.006+02:00

Trevlig kampanj på DN: Adoptera ett utrotningshotat ord!
"Hitta nya ord i våra svenska klassiker"
"Alla ord förtjänar en bra adoptivförälder"
Kampanjen går i stort ut på att vi inte ska utarma vårt talspråk med anglicismer utan istället ta till vara på det svenska språkets ordrikedom och ta tillbaka ord som fallit i träda. Nedan DN:s lista på ord som (hittills) adopterats och därmed lovats användas minst tio gånger i dagligt tal under året.
Man märker förresten att det är varmt ute (och inomhus) när jag inte orkar skriva nånting själv utan bara klipper och klistrar in andras redan skrivna texter. Nåväl. Det var länge sen jag använde det här nätutrymmet för att brodera ut mitt eget språk till nån slags ekvilibristisk kompott i välsmakande syfte. Nu är bloggen mer eller mindre bara en trist dagbok med stolpinlägg. Det kanske blir ändring på det så småningom. Det vore rätt så trevligt. Men fram till dess att språkets inspirerande änglar landar på mina skrivaraxlar och tar sig uttryck ned i fingerspetsarna så kommer tyngdpunkten att ligga på vad som skrivs och inte hur det skrivs. Tyvärr.

Ovanliga och oumbärliga ord (adoptivförälders namn inom parentes)
Ack (Lindberg)
Adekvat (Martin Jönsson)
Alldenstund (Boel Unnerstad, Lena S, Gabriel Nordling Eriksson)
Allestädes närvarande (Kalle)
Allfarväg (och inte ”allfartsväg”) (Dag Jonsson)
Allom givet (Mona Jansson)
Alltnog (Kurt G Gustafsson)
Alster (inte ”produkt”) (Jan von Hofsten)
Amper (Eva Strand)
Angenämt (stor potential vad gäller ironi)(Marit Frödin)
Anmärkningsvärt (Johanna Skantze)
Annorstädes (Gabriel Nordling Eriksson, Niklas Ulfvebrand, Cecilia Nilsson, Martin Wihem)
Använda apostlahästarna (Josefine Raneke, Sten-Ove Sundlöf)
Att (som allt oftare försvinner)(Lennart Kylberg
Att böra (infinitivform av ett verb! ”Har inte du något bättre att böra?”) (Carl)
Att idas (Britt-Marie Häring)
Att känna sina pappenheimare (Birgitta Wernbro-Augustsson)
Att lägga lök på laxen (Patrik S)
Att måsta (Britt-Marie Häring)
Att ta sin Mats ur skolan (Patrik S)
Baggböleri (om tvivelaktiga affärsmetoder) (Rickard Bengtsberg)
Bannbulla (Nisha Besara)
Barmhärtighet (Erika Cyrillus)
Batalj (Nisha Besara)
Befryndad (Gabriel Nordling Eriksson)
Begå självmord (i stället för ”ta självmord”) (Håkan Fondell)
Bevista (Jonas Larsson)
Behändig (Elisabet Tjernlund, Birgitta Granberg)
Beslöt (bevara de starka verben!) KG Lidström
Bibringa (Stefan Moberg)
Björntjänst (Ulf Kjellin)
Blåkopia (Erik Broomé)
Bombastisk (Stina Zethraeus)
Bornyr (Micke)
Brandgul (i stället för det svårböjligare ”orange") (Johan Nilsson, Bruse)
Budoarstämning (Immanuel Brändemo)
Burdus (Nisha Besara)
Chevaleresk (Åsa Persson)
Chikanerad (Nilüfer)
Desslikes (Kurt G Gustafsson)
Dessutom (Maria Johansson)
Det får du bestämma/avgöra (i stället för ”det är upp till dig) (Ulf Löwhagen)
Det är mig en gåta (Britt-Marie Häring)
Diger (Sara Persson)
Dispangulär (Max Landergård)
Disputera (doktorera) (Conny Svensson)
Dito (Ida Falk)
Djävulens djävla (fantastiskt bra svärord) (Marika Lövström)
Dock (Eva K, Lasse Blom)
Domvärjo (Nisha Besara)
Don (kan användas till det mesta: åkdon, seldon) (Anna Holm)
Droska (Agneta Dahl)
Dryckjom (drycker, oftast alkoholhaltiga)(Mattias)
Dryfta ett spörsmål (i stället för ”ventilera en frågeställning”)(Rolf, Jan von Hofsten)
Dymedelst (Ann-Sofie, Arnold Öhrn, Claes Hollstedt, Bosse Lundin)
Därvidlag (Arnold Öhrn, Cirsi)
Efemär (Gabriel Nordling Eriksson)
Efterhöra (ta reda på) (Bengt Danielsson)
Egendomlig (Thérèse)
Ehuru (Tomas Björk, Hans i Ruggstugan, Magnus Carlsson, Lennart Allen, Alexander Backlund, Marika Lövström, Claes Hollstedt, Bengt, Louise Berglund)
Ehuruväl (Alexander Backlund)
Ekvilibristisk (Linda Fagerström)
Eljest (Jan Linde, Jan Hansson, Gabriel Nordling Eriksson, Kristina Johnstone, Katarina Brännström, Agneta Dahl, Björn Warnqvist, Bengt)
Emedan (Louise Thurén, Anne Ormrot)
Emellertid (Lotta Olsson, Anne Ormrot)
Enahanda (Sonja Svensson)
Enfaldig (Matts Balgård)
Enkannerligen (Sonja Svensson, Björn Wahlberg, Bernhard Magnusson)
Enkom (signaturen ”S”)
Ensam (i stället för det infantila ”själv”) (Tor)
En smula (Oskar C)
Ensamstående (i stället för ”själv”) (Bo Sternelius)
Enträgen/-t (Jan Hansson)
Enär (Louise Thurén, Gabriel Nordling Eriksson, Hans i Ruggstugan, Max Landergård, Brunnen-G)
Erbarmlig (Matts Balgård)
Erforderlig (Ulf Kjellin)
Etterkvesa (surpuppa på östgötska) (Maria Karlsson)
Ety/Ity (Märit Rönnols)
Evenemang (i stället för ”event”) (Ulf Löwhagen)
Fager (Pia Keyser)
Faktor (i stället för det naiva ”sak” i tid och otid) (Sonja Svensson)
Fast än och även om (i stället för ”även fast) (Peter Jernberg)
Filur (Nisha Besara)
Finge (Pierre Carlsson, Torbjörn Helander)
Flegmatisk (Cirsi)
Flertal (inte “majoritet”) (Jan von Hofsten)
Fnops (förträffligt ord som bara förekommer i Bosse Lundins familj, betecknar allt smått som är i vägen eller skräpar ner) (Bosse Lundin)
Fortskrid (David Lidström)
Framgent (Björn Hall)
Frapperande (Mattias)
Friidrottare (i stället för ”atlet”, som blir allt vanligare) (Svante)
Fröjd/fröjdas (Lena Adelsohn-Liljeroth)
Fungera (i stället för det fula ”funka”) (Agneta Dahl, Arnold Öhrn)
Funnes (Torbjörn Helander)
Få bukt med och komma till rätta med (i stället för att “komma till bukt med”, en sammanblandning som alltför ofta förekommer) (Margareta Trevisani)
Fåvitsk (Sören Törnkvist)
Fäfot (Nisha Besara)
Färst (John Viklund, Mårten)
Förbaskad (Nisha Besara)
Förekomma (i betydelsen ”hända”, ”ske”) (Margareta Trevisani)
Företrädesrätt (inte ”privilegium”) (Jan von Hofsten)
Förfäas (Gunilla Lindberg)
Förföljare, förföljelse (i stället för ”stalker”, ”stalking”) (Kvinna37)
Förgjort (Lars Almgren)
Förläggssked (i stället för serveringssked) (Bernhard Magnusson)
Förlänad (Lena Dirsäter)
Förmäten (Lars Hellvig)
Förnumstig (Lars Hellvig)
Förutvarande (Jan Malmstedt)
Förverkliga eller genomföra (inte ”implementera”) (Jan von Hofsten)
Förvisso (Marika Dagenbrink)
Galej (Märit Rönnols)
Genant (i stället för ”skämmig”) (Bo Sternelius)
Ginge (Pierre Carlsson, Torbjörn Helander)
Give (Pierre Carlsson)
Givit (Agneta Bergman)
Gnyp (ett bättre ord för påsklämmor, förekommer inom familjen) (Bosse Lundin)
Gnyrtar (i Bosse Lundins familj ett ord för de små metallpinnar som håller uppe exempelvis hyllplanen i Lundqvistbokhyllor) (Bosse Lundin)
Goddagspilt (Kristofer Magnusson)
God morgon, god middag, god afton (i stället för ”hej”)(Louise Petrén, Mattias)
Grannlaga (Ulla Josephson, Kajsa Kallio)
Granska (inte ”titta på”)(Björn Warnqvist)
Grasserar (Nisha Besara)
Gå i barndom (Maria Karlsson)
Gårdfarihandlare (Ulf Kjellin)
Gäcka (Johanna Nordlander)
Halsstarrig (”En av många”)
Halvannan (betyder 1,5) (Kerstin Grenholm, Frk Tjatlund)
Halvsulad (Ragnar Bergvik)
Hamnar i träda (Lars-Göran Frosterud)
Handelsbod (i stället för stormarknaden eller Ica-butiken) (Bengt Samuelsson)
Hart när (Mia Engström)
Ha sällskap med eller att sällskapa (i stället för det urfåniga ”att bli ihop”) (Tage Sundström)
Havett (Björn)
Heders (i betydelsen ”tack”, ”tack så mycket”, som farfar sa) (Greger Ottosson)
Hemmavid (Cirsi)
Hemult (Catharina)
Hialös (nervös, tokig, stirrig) (Katarina Brännström)
Hjälpe (Pierre Carlsson)
Hjärtnupen (Sofie Zettergren)
Hugad (Sara Persson)
Hugsvala (Kristina Hennix, Hans Kähr)
Hur det kommer mig före (hämtat ur Bellmans epistel nr 1) (Roffe)
Huruvida (Erik Dahl, Mårten)
Hälften vore nog (Åke Pettersson)
Hämsko (Kathinka K Berg)
Härbärgera (husera) (Conny Svensson)
Härförleden (Anita Eriksson vars tolvåriga barnbarn undrade vem Herr Förleden var, Paulina Nilsson)
Hävomare (hemmagjort ord för fjärrkontroll, från västerbottniska ”he’om något”, dvs vända eller byta) (Joa Bergold)
I andanom (Ludvig Lundgren)
I brådrasket (Lars-Göran Karlsson)
Icke förty (Kurt G Gustafsson, Kristina Hennix)
I förstone (Åke Pettersson)
Illbatting (Gunilla Thelander)
Illuster (Liliana Komorowska Ahmed)
Implicit (Erik Dahl)
Inlemma (John Viklund)
Inmundiga (Josefin Silverfur)
Innan (i stället för ”före det att”)(Björn Warnqvist)
Instundande (Marit Hagen)
Inte oävet (Märit Rönnols)
I sinom tid (Jan Linde)
Ity (Conny Svensson, Magnus Carlsson, Jonas, Märit Rönnols)
Ja, jag menar blott (i stället för “ja, eller hur?”)(Maud Byström)
Junker (Robert Hall)
Jämte (i betydelsen tillika med) (Liliana Komorowska Ahmed)
Jämväl (Kurt G Gustafsson)
Järnvägsstation (i stället för tågstation (Ulf Löwhagen)
Kalabalik (Johanna)
Kanhända (Ulla Kronborg)
Kaskad (Victoria Svedberg)
Kattrakande (Lars-Göran Karlsson)
Kav (William Hahne)
Kapten Haddocks bästa eder: alabasterskalle, anfäkta och anamma, asfaltplågare, bildstormare, bygdesnille, dynamitgubbe, ektoplasma, flåbuse, fockhals, galgfågel, galoschkäft, glödsvedda kölsvin, grobian, guanokrämare, guttaperkahjärna, gyckelmakare, kannstöpare, karnevalsdiktator, kataklysm, knölföda, krabbsaltade tångräkor, krabbtaska, kråmgädda, kräkvinspimplare, landsvägsmarodör, likbjudare, lipsill, luspudel, malliga mollusker, mudderpråm, näbbgädda, orgeltrampare, plattfot, plikthuggare, rullsvansapa, rötägg, sabelskramlare, sillmjölke, sillstrypare, skabbhals, skråpuk, skräling, snabelamöba, snyltrot, sopprot, spärrballong, svinpäls, sötvattenspirat och tagghuding (Björn Wahlberg, Tintinöversättare)
Knös (Else-Britt Kjellqvist)
Kolonadrigt (se ”nadrigt” på denna lista, ”kolonadrigt” är en uppfinning av Karin Boye 1915, en sammansättning av kolossal och nadrigt: alltså ett väldigt förstärkande ord) (Isabelle Wagner)
Kolossal (Agneta Dahl, Kathinka K Berg)
Komma i beknip (Johanna Rehnström)
Kräfta (inte ”cancer”) (Jan von Hofsten)
Kynne (inte ”karaktär”) (Jan von Hofsten, Gärd som bor i Lund)
Kälkborgerlig (Lars-Göran Karlsson)
Kännspak (ett finlandssvenskt och även åländskt ord som betecknar något man känner igen, är bekant med) (Stefan Hjelm, Else-Britt Kjellqvist)
Lejonparten (Erik Broomé)
Leve (Pierre Carlsson)
Likväl (Susanne)
Ljudare (hemgjort ord för högre)(Christine Holmblad)
Lornjett (Peter Andersson)
Luguber (Max Landergård, Ragnar Bergvik, Bosse Lundin, Stina Lundström)
Luns (Sara Persson)
Lustig (Thérèse)
Läppja (Marit Olanders)
Lättja (Svante Blomqvist)
Lynne (Gärd som bor i Lund)
Lägga ut på entreprenad (i stället för ”outsourca”)(Lotta Lindström)
Man ska inte skåda given häst i munnen (Patrik S)
Medelst (Nisha Besara)
Men för bövelen (Mattias)
Menföre (när det varken bär eller brister) (Stefan Hjelm)
Misskundsam (Elisabeth Stengård)
Mittåt (Christer Nilsson)
Modfälld (Linda Dalman)
Modstulen (Lars-Göran Karlsson, Kajsa Kallio)
Moloken (Lars-Göran Karlsson)
Myckenhet (Torgny Eklund)
Må (inte i hälsobetydelse, utan som en mildare variant av det mer uppfordrande ”borde”)(Hans Beijer)
Måhända (Claes-Otto Nelander)
Många (i stället för det alltmer frekventa ”mycket”) (Ulf Petrini)
Mångte (finlandssvenskt, t ex ”jag vet inte för hur mångte gången jag är här”) (Lars Lundbäck)
Nadrigt (troligen slang, allmänt förstärkande ord) (Isabelle Wagner i Tyskland)
Nejd (Ulla-Karin Andersson)
Neurotisk (Claes Hollstedt)
Nådigt (eller ”inte nådigt”) (William C Woxlin)
Nännas (Liliana Komorowska Ahmed, Britt-Marie Häring)
Näppeligen (Susanne Ljung Adriansson, Britt-Marie Häring, Åsa)
Närhelst (Vidar Hedtjärn Swaling, Lisbeth Johansson)
Oaktat (Göran Fall, Hans i Ruggstugan)
Obskyr (Björn Hall)
Obsolet (Erik Dahl)
Octodecemvir (”artonmänning”, latinskt uttryck från salig Magnus von Platen) (Conny Svensson)
Oförgriplig (Kerstin Wedin)
Oförhappandes (Christian Andersson)
Oförblommerat (Anita Eriksson, Marianne Bokström)
Ohemul (Kajsa Claude, Erik Broomé, Lena Särnholm, Catharina, Nisha Besara, Caroline Sandberg, Anna Carlson, Claes Hollstedt, Björn Hall, Corinna Müller, Kerstin Wedin, Åsa)
Okunnighet (i stället för okunskap) (Ann-Sofie, Louise Darsenius)
Okynne eller okynnes- (Nils von Heijne)
Omskriken ( i stället för ”hypad”) (Åke Nyblom)
Omständighet (i stället för ”sak”) (Sonja Svensson)
Omständligt (inte ”omständigt”!) (Lena, Monika Stolarska)
Onekligen (William C Woxlin)
Onomatopoetisk (Per-Axel Stenström)
Oomkullrunkelig (stabil) (Björn Ihlar, Erik Broomé, Anna Carlson, Jan-Eric Nordling)
Ordskatt (inte ”vokabulär”) (Jan von Hofsten)
Oskattbar (Stefan Moberg)
Otadlig (Liliana Komorowska Ahmed)
Outsäglig (Säde Ikonen)
Pamp, pampig (Birgitta i Uppsala)
Patron (i den franska betydelsen: den som ansvarar på en gård) (Magnus Henriksson)
Plausibel (Ragnar Bergvik)
Pläga (Fabian Rothelius)
Ponera (Johanna Nordlander)
Pregnant (Joa Bergold)
Prekär (Max Landergård)
Pumla (John Viklund)
Pytte- (i stället för jätte-) (Barbro i Linköping)
På min ära (Staffan)
Pära (potatis) (Camilla Nilsson, John Viklund)
Rar (Richard Sundwall)
Rea (i stället för “sale”) (Ulf Löwhagen, Björn Warnqvist)
Redbar (Stefan Moberg)
Reflektera (Lars)
Rent spel (inte ”fair play”) (Jan von Hofsten)
Roll, rollfigur, person (i stället för ”karaktär”) (Stefan Moberg)
Runka (i betydelsen ”gunga”, ”skaka”, förstås!) (Ulf Kjellin)
Rådrum (Lena Dirsäter)
Rå om (i stället för ”äga”)(Jenny Emilia Lidman)
Rädde (Pierre Carlsson)
Rättskaffens (Stefan Moberg, Kerstin Wedin)
Sakförare (Charlotte Sachs)
Sam (i stället för simmade)(Frida Jaremark)
Samkväm (Jessika)
Sammanstråla (Jessika)
Samvete (Anna-Greta Sättare)
Samvetsgrann (Lena Dirsäter)
Samvetsöm (Louise Vanerell)
Schavottera (Claes Persson)
Schvungfullt (Eva Strand)
Sin, sina (ofta felaktigt ersätts av hennes, hans, deras) (Sofia)
Sist och slutligen (i stället för danska ”till syvende og sidst”) (Britt-Marie Häring)
Sjusärdeles (Dhea)
Självbo (trevligare än ”singel”) (Marie)
Skaffning (”ordet smakar mycket bra i munnen”)(Robert Olinder)
Skalkeskjul (täckmantel) Lorica Baeckström)
Skamlig (i stället för ”skämmig”) (Bo Sternelius)
Skickelsediger (ödesmättad) (Albert)
Skålmarskalk (Lennart Köhler)
Smultronstrå (Mirre Hofsten)
Sovel (pålägg/köttillbehör) (Camilla Nilsson)
Sparsmakad (Lars-Göran Karlsson)
Starta (i stället för ”starta upp”) (Inger Malmström)
Stillatigande (Bengt Samuelsson)
Stor (i fraser som ”i stor utsträckning”) (Carl-Henrik Berg)
Stryka flagg (ge sig) (Maria Schottenius)
Stundom (Anders Fugelstad)
Stundomsinnad (Bengt Göransson)
Sägen (Torgny Eklund)
Skvittra (när man ror en båt på ett spegelblankt vatten och missar årtaget så att åran bara snuddar vid vattenytanoch skickar i väg små vattendroppar som när de landar på vattnet bildar ett skvittrande ljud) (Kjell Ståhle)
Stilig (Jenny Forslund)
”Stäng dörren och skjut spjället, det kommer en luffare på gärdet!” (Caroline Sandberg lovar att använda detta uttryck från sin mormors mor)
Sublim (Per-Olof Larsson)
Således (Marie-Louise Samuelsson)
Sällsport (Bengt Raattamaa)
Särdeles (Martin Jönsson)
Tack (Louise Petrén)
Tacknämlig (Jonas Larsson)
Tadla (Liliana Komorowska Ahmed)
Tala (i stället för ”prata” – när man inte bara snackar!) (Conny Svensson, Lennart Allen)
Talträngd (Kajsa Kallio)
Tarva/r (Louise Wellrath-Olinder)
Ta vara på eller ta tillvara (i stället för sammanblandningen ta tillvara på) (Lennart Kylberg, Björn Warnqvist)
Tavarsam (inte detsamma som snål, men uttrycker ändå en småländsk vana) (PO Bengtsson)
Teoterror (teologisk terror)(Svante Brandänge)
Tillbringa (i stället för anglicismen ”spendera”) (Bengt Broman, Bo Sternelius, Conny Svensson)
Tillbringare (Gunnar Berndtson, som utropar ”språkets vackraste ord!”, Anita Eriksson)
Tillika (Kurt G Gustafsson)
Tillfyllest (Caisa Carlsson, Erik Lif, Kajsa Kallio)
Till min glädje(Caisa Carlsson)
Till yttermera visso (Serinna, Helena Haid Aspengren, Fredrik Sundström)
Tima (CG Wrangel)
Tjusarfrisyr (Ann-Sofie)
Torde (E-K Lundgren)
Trivsam (Thomas Nordén)
Tulipanaros (som är något som är lätt att säga, svårare att göra) (Mia Engström)
Tveggehanda (jfr mångahanda, enahanda) (Gustav)
Tvehågsen (Ray)
Tvesovla (både ost och skinka på smörgåsen) (Björn, John)
Tvivelsutan (Ingrid Winberg)
Ty (Gaute Hanssen, Maria)
Tämligen (Oskar C)
Törhända (Lars Berglund)
Understundom (Marianne Lindroos, Owe Nilsson, Arnold Öhrn, Kajsa Riddersporre, Charlotte Sachs, Lars-Göran Karlsson, Bernhard Magnusson)
Uppenbara (Lars-Göran Frosterud)
Urarva (Roffe, Peter Swedenmark, Anna-Greta Sättare)
Usurpera (att tillskansa sig med list eller lägga beslag på)(Anna Starbrink)
Utom (numera används mest ”förutom”, vilket betyder något annat)(Lennart Allen)
Vafalls (Johan Klint, Mattias)
Var (i stället för ”vart”, alltså skillnaden mellan riktning och befintlighet) (massadopterat av oräkneliga tillskyndare)
Vara vid god vigör (Camilla Hansson)
Varde (Pierre Carlsson)
Vare därmed hur som helst (Magnus Carlsson)
Varjehanda (Christina Westman)
Varkunna sig (Kristina Hennix)
Varpå (Eldgrim)
Var så artig (Mats Hagwall)
Vattulisa (dialektalt, dalska: när solen bryter igenom molnen och man ser strålarna mot den mörka himlen är själva öppningen i molntäcket en ”vattulisa”) (Karin Petrovski)
Ve (Lindberg)
Vederbörande (synd att inte Bror Rexed införde vederbörandereformen i stället för du-reformen)(Erik Andolf)
Vederhäftig (Staffan)
Vederkvicka (Sture Jansson, Laila Prigorowsky)
Vederlägga (Göran Fall)
Velociped (Peter Andersson)
Vete (Pierre Carlsson)
Vidgå (Göran Fall)
Vidhålla (Göran Fall)
Vidta åtgärder (i stället för ”göra åtgärder”) (Inger Malmström)
Vigulant (Lilian)
Villrådig (Ray)
Vimmelkantig (Martin Ackerfors, Stefan Moberg)
Vindtirig (Caroline Sandberg)
Vink (i stället för ”hint”) (Ulf Löwhagen)
Vitter (Max Elander)
Vittrar i kanterna (Lars-Göran Frosterud)
Vore (Pierre Carlsson)
Vunne (Torbjörn Helander)
Vuxit (inte växt!)(Agneta Bergman)
Vägra (istället för neka eller förneka) (Kerstin)
Väl bekomme (Helene Fidler)
Väsensskild (Nicklas Törnblom)
Ynnest (Liliana Komorowska Ahmed)
Yppa (Lisa Öberg)
Ypperlig (Ann-Louise Carlsson)
Å (i betydelsen ”vid” eller ”i”) (Brunnen-G)
Åbäke (Agneta Hagerud)
Ådagalägga (Jonas Larsson)
Åkomma (Torgny Eklund)
Ånyo (Sebastian Robertsson, John Viklund, Victoria Johansson, Maria Karlsson)
Älskvärd (Liliana Komorowska Ahmed)
Änskönt (Mats Carlbom)
Ämabel (Liliana Komorowska Ahmed, Marie-Louise Samuelsson, Per Demerwall)
Ämbar (Stefan Hjelm)
Ämlig (när man är lite sjuk, trött och/eller nere)(Maria)
Ämna (Lisa Öberg)
Ärevördig (Liliana Komorowska Ahmed)
Ärna (Lars Berglund)
Äta med långa tänder (finlandssvenskt)(Ami)
Ömsa (Helena Sundberg, som har barnbarn att ömsa blöjor på)
Överantvarda (Erik Broomé)
Överdådig (Lars Hellvig)

Eller så är det med skrivkonsten som med pianospel eller konversationskonst: det kanske inte bara kommer från ovan, serverat på ett fat. Elizabeth Bennet har rätt - jag har nog mig själv att skylla som inte övar. Övning ger färdighet. Jane Austen var smart hon. Eller så övade hon helt enkelt mycket på sitt författande. Jag ska väl inte vara värre, jag. Jag undrar hur mina inlägg kommer att se ut om jag ger mig själv en morot slash piska och inför en kvalitetsgräns? Om jag inte får ge ifrån mig inlägg utan en viss språklig kvalitet? Hm. Antingen så kommer det bli tyst. Eller krystat. Eller rätt okej.

Dagens udda bok

2009-06-28T14:54:00.002+02:00

är en målarbok. Jag köpte den faktiskt inte. Hittade den i en hårdrocksaffär av alla ställen!

Solkatter i city

2009-06-25T17:09:00.004+02:00

Sitter i läsesalongen på Kulturhuset och har det bra. Tittar ut över myllret av sommaraktivitet utanför fönsterväggen - afrikanska trummor och dans, demonstrationssamling med samstämt vajande flaggor, vita skjortor och stadsshorts på turister och solbrända sommarlovare. Molnfri, ljusblå himmel och trädens gröna löv som leker i vinden. Och mitt i alltihop en frustande glad fontän som sprutar vatten runt glasobelisken och svalkar förbipasserande.
Njutning.

Rippar för övrigt in Sebastien Telliers "Sexuality" i datorn. Schön snubbe. Och väldans fulsnyggt omslag.

Morgontimman äro bäst Om man köpa vill en häst

2009-06-16T13:24:00.005+02:00

Jag köpte dalahästen! Dessutom fick jag syn på ett fint, i dessa dagar absolut politiskt inkorrekt, litet syskrin. Jag köpte det inte men jag kanske ångrar mig snart. Vi får se.

"Den blir nämnd en duktig flicka,
Som kan spinna, sy och sticka"

Tough love

2009-06-15T17:41:00.006+02:00

Kvällens givna teveprogram vgår klockan 20.00 på kanal 5! *asg*

Gift med Eiffeltornet
Brittisk dokumentär från 2008. Naisho är gift med Eiffeltornet. Hon är passionerat förtjust i icke levande objekt och hon vill bekämpa den negativa stämpel som omger störningen. Hon vill skapa ett globalt nätverk med andra likasinnade, som Amy som är kär i en kyrkorgel och Eija Rita som gifte sig med Berlinmuren.

Såhär står det på kanalens hemsida:

Naisho kan inte få nog av stål, aluminium och glas.
Naisho stora kärlek heter Eiffeltornet. Den sexuella störningen Objectum Sexual handlar om intimitet och kärlek till fysiska föremål och i Nashios fall är det stål, aluminium och glas som får känslorna att börja spira. Under många år var det Naishos pilbåge som var den stora kärleken, men i dag är hon gift med Eiffeltornet.

- Jag vill bara vara med henne. Jag har varit ihop med en kille, men han gjorde slut med mig när han insåg att jag var mer kär i saker, berättar hon i måndagens dokumentär.

I programmet får vi också träffa svenska Eija (känd från bland annat 100 höjdare) som berättar om sin kärlek till Berlinmuren och Amy som har ett passionerat förhållande med en kyrkorgel. Samtliga tre påstår sig kunna kommunicera med objekten och att deras känslor är besvarade.

Hur kommer det sig...

2009-06-15T16:00:00.002+02:00

...att inte alla paraplyer är gula istället för svarta? Eller ljusblå som ger illusion av en ljus sommarhimmel? Eller rosa?
Jag ska leta efter ett rosa paraply. Eller gult. Jag lovar att folk skulle bli lite gladare en regnig dag om man slapp alla droppande och elakt spretande svarta plast- och nylonschabrak.

Måndag. En måndag med sol i sinne (äntligen!)

2009-06-15T13:26:00.005+02:00

Vaknade tidigt igen och efter att ha fått upp en sömndrucken Pompom till frukost så styrde jag min kosa till myrorna på Adolf Fredriks kyrkogata. Där står en orange, piercad dalahäst med tatueringar som jag såg igår på väg till orgelkonserten och bara föll pladask för. Jag trodde att det var nån slags one-of-a-kind-grej men Pompom upplyste mig om att det nog var en av specialdalahästarna som ingick i IKEAs sortiment för några år sen. Jag bildgooglade och, visst, the man is right. Lite besviken blev jag över at jag inte hade hittat nån snygg pryl som jag skulle vara ensam i världen med att ha hemma, men efter frukosten gav jag mig ändå iväg för att köpa den. Det fick jag inte. Alla prylar i skyltfönstret säljs inte förrän i morgon när de öppnar och då är det först till kvarn som gäller. Well, då vet ni var ni hittar mig imorgon klockan tio!

Och vad ska jag göra nu då? Ibland löser sig allt i universum så att det bara är att tacka och ta emot; jag fick just mail från tidskriften Svensk Bokhandel där de tillkännager att nya höstnumret nu finns ute i handeln! Hurra! För alla som inte är lika boknördiga som jag så kan jag berätta att SvB ett par gånger om året (vår och höst, numera även sommar) ger ut tjocka kataloger där de flesta av Sveriges bokförlag presenterar den aktuella och kommande bokutgivningen. Åh! - en listmakares paradis! Varför sitter jag här för? Jag ska genast iväg till närmaste Akademibokhandel och köpa ett exemplar. Kaffet och den tillhörande påtåren har jag ändå druckit ur för sisådär en och en halv timma sen...

Kultur på en regnig söndag

2009-06-14T22:26:00.008+02:00

Regn, regn, ööösregn! Jag tågade plaskande iväg till Bonniers konsthall eftersom jag visste att det var sista dagen för en samtidskonstutställning som hette "Rumstrering". Och? Jag kunde lika gärna stannat hemma eller gått förbi - det var helt meningslöst. Faktiskt. Tråkigt nog. Men jag fick ett gratis årskort vilket ger 10% rabatt i caféet och inbjudan till diverse roligheter. Jag väntar med tillförsikt till nästa utställning och hoppas att den var roligare än den här som bara bjöd på stora speglar, jordhögar och konstgjorda väggar. Skittrist. Däääremot så rekommenderar jag ALLA att svänga förbi konsthallen om ni känner behov av att gå på toaletten! En helt galen videoinstallation av Pippilotti Rist gör nummer ett och nummer två till modern konst mitt bredvid näsan på en! Mer säger jag inte. Förutom att det känns väldigt friskvård à la Tyskland.

Efter den konstnärliga lättningen vandrades det vidare i regnet till Adolf Fredriks kyrka där det var dags för söndagskonsert. Organisten Per-Ove Larsson spelade "Seven pastels from the Lake of Constance" op. 96 av Sigfrid Karg-Elert. (1. The soul of the lake 2. Landscape in mist 3. The legend of the mountain 4. The reed-grown waters 5. The sun's evensong 6. The mirrored moon 7. Hymn to the stars). På bladet som delades ut i kyrkan hade organisten skrivit att verket "är sju mycket målande stämningsbilder" där "det målande förstärks av raffinerad harmonik, ibland på gränsen till det atonala, kraftiga dynamiska kontraster samt ett ständigt växlande mellan olika orgelklanger." Jojo, jag tackar ja. Atonal orgelmusik är svår. Men övning ger ju som sagt fördighet och när jag slöt ögonen så kunde jag efter ett tag låta musiken måla upp bilder av dimma och kvällssol. Riktigt häftigt.
Konserten avslutades med Bachs Passacaglia i c-moll. Den var vackert maffig.

Icke-henke-fiktest* 1

2009-06-14T12:45:00.006+02:00

Idag vaknade jag så tidigt att fiken inte ens var öppna (vaddå söndag??), så det var bara att fixa frukost själv och sen vänta ut timmarna med hjälp av film. Jag såg klart En film om Olle Ljungström och sen Guldkompassen. Olledokumentären var rätt så...rakt på. Det gjorde lite ont att se hans skraltiga uppenbarelse och jag fick lust att börja ta hand om mig själv mera. Snacka självutbrännande kille. Som sen bosätter sig på landet för att jorda sig. Typexempel på en nästanfemtioåring som fortfarande lever som tjugonånting. Eller vad vet jag. Men ändå. Jag kom fram till att det helt klart är dags för ett Olle-musik-maraton (iofs hade jag det häromdan, jag lyssnade på alla hans singelartistplattor på raken, jag gör det ibland) och så ska jag se om ungdomsbandet Reeperbahn finns på Spotify. Antagligen visste jag att Olle hade varit med i Reeperbahn när han kom ut med sin första soloplatta 1993 men nu, såhär fem-sex plattor senare, har jag helt glömt bort det och fick därför en jahaa-uppenbarelse av filmen. Jahaa; Olle sjöng i Reeperbahn, jahaa, det borde jag ju ha kunnat räkna ut, med den rösten, och med de texterna... Jahaaja. Och nu efter sju års tystnad har han kommit ut med en till platta som heter Sju.

Hurra för Spotify och hurra för fik där man kan surfa! Reeperbahnfavoriter utan rangordning:

Det vackra livet
Peepshow
Marrakesh
Älskling du är som en pistol
Gröna tapeter

...Eller, hurra och hurra. Mitt stamfik har satt tejp för eluttagen så där kan jag inte sitta längre. Hur trist som helst. Det har öppet till 22 på kvällarna och jag älskar att sitta där och läsa tidningar (förvisso i skumrask halvbelysning) och plita med datorn, men nu blir det inte några fler Bönor och bakat för mig. Idag sitter jag istället på näst närmaste fiket från min port: Café R4. Enligt utsago (läst på nätet och självupplevt) så är det ett "ett trendigt ställe med stor lokal" med trist mat och oerhört sur och ointresserad personal. Varför sitter jag då här? Jo, jag såg att de hade eluttag vid det lediga fönsterbordet och det kändes rätt så mysigt att sitta vid den öppna dörren och liksom lukta på regnet som öser ner utanför - och dessutom räcker mitt eget trådlösa internet hit! ;) Men en espressokopp vanligt kaffe med mjölk kostar 22 spänn och en fjärdedel hamnar på fatet när man försöker balansera det - trots om att jag ber om större kopp så att mjölken får plats men nähärrå det fick jag inte alls. Men det kanske är kul att sitta här och titta på det trendiga vasastansfolket som äter sina nyttiga Anna Skipper-sallader? Jag får se. Närmast i tur står Kaldi's Coffee över gatan (fd jättetrevliga Mersmak) och Tinells tvärs över gatukorsningen. (Cafékartan finns om lokalsinnet tryter)

*) Jag har döpt min laptop till ickehenke ehuru den inte tillhör Henrik utan dessbättre undertecknad.

Dagens oerhört intressanta kvällstidningsnyheter

2009-06-08T15:02:00.001+02:00

Fiket trycker din bok (Aftonbladet)
Nya sexdansen knäcker penisar (Aftonbladet)

Datastöld

2009-06-06T02:40:00.008+02:00

Jag köpte en ny dator idag (eller igår, klockan är way past my bedtime egentligen). Hurra, liksom! Äntligen! Underbart! Välbehövligt! Jag har köpt en splitter ny top-of-the-notch-det-är-inte-klokt-vad-dyr-maskin, direkt ifrån Computer City på Kungsgatan. Problemet är bara att den inte är min. Den är registrerad på nån annan. Nån som heter Henrik.

När jag hade plockat upp alla delar ur kartongen, satt i batteriet och pluggat in alla sladdar och satte på datorn så sa instruktionspapprena att jag skulle följa anvisningarna på skärmen. "Instruktionen vägleder dig genom installationen och registreringen av datorn." Nåt sånt såg jag inte röken av.

Det hade Henrik redan fixat för länge sen.

Han hade även installerat MSN som glatt ploppade upp i en ruta och ville att jag skulle signa in.

Klagomålsjouren, hallå, nån där?

2009-06-04T20:09:00.001+02:00

Nytt på intressefronten:
Världsrekord i onani

Medeltid i Köping

2009-06-01T21:31:00.019+02:00

Wow. Mitt besök på Historiska museet och forskningarna därefter gjorde att jag insåg att det minsann inte var Josef eller Johannes till höger om Madonnan på den fina altartavlan i Köpings kyrka; nähärå... mannen stod på en drake med människohuvud och därför är han alltså ingen annan än Sankt Olof! Hurra!

Via en helt underbar liten (stor) bildbank kunde jag också komma fram till att kvinnan till vänster om la madonna inte var hennes mor utan Heliga Ursula.

Va, känner ni inte till henne? :O Skandal! Själv vet jag sedan en timma eller två att hon är den som avbildas med en pil och skulle gifta sig med en hednisk prins. Resten har jag glömt bort. Men det var nånting med tusen jungfrur. Eller nåt.

"Ursula och de 11 000 jungfrurna: heliga jungfrur, martyrer." Antalet jungfrur var troligen elva men en feltolkning under tidig medeltid utökade skaran till elva tusen. Enligt legenden var Ursula en kristen engelsk kungadotter som uppvaktades av en hednisk prins. Hon ville dock ha tre års betänketid och gav sig då i sällskap med elva(tusen) jungfrur till Rom. Härifrån seglade de, nu även med påven Cyriacus som följeslagare, till Köln, där hunnerkonungen nu ville ha Ursula till maka. Då hon nekade genomborrade han henne med en pil och alla hennes följeslagare dödades utom Cordula som kom undan men redan dagen efter överlämnade sig åt bödeln.
Ursula framställs som krönt jungfru med pil i handen. Man kan även se henne gömma några av sina följeslagare under sin mantel. Reliker av de elva(tusen) jungfrurna fanns i många kyrkor, bl a förvärvades två huvuden från Köln till Vadstena kloster, och Blentarps kyrka hade dem som skyddshelgon.
( Jfr Skyddsmantelmadonnan. ) Källa: Medeltidens ABC

Fredrik har somnat i en soffa och själv ska jag kolla på näst sista avsnittet av Project Runway nu. En hel dag ute i solen i härligt lågmälda Köping gör en faktiskt trött. Eller har alla de uppdruckna roséflaskorna nåt att göra med dåsigheten?

Strålande utsikter

2009-05-29T21:57:00.002+02:00

...och sen slog det mig när jag hade kommit hem från Barkaby att fasadputsarna har tagit ner byggnadsställningarna utanför vardagsrumsfönstret! Hurra! Nu kan jag sitta naken vid skrivbordet utan att bry mig längre!! Och jag kan se himlen helt och fullt! Stackarna på tre trappor får vänta tills efter helgen verkar det som.

Barkaby på årets varmaste dag hittills

2009-05-29T19:06:00.002+02:00

Har kommit hem från Barkaby med två par sommarskor, en dröm-PC i åtanke och en stekpanna, åtskilliga bokstöd och en biblioteksstege (nåja) från IKEA. Dessutom hittade jag dörrhängaren som Pompom har velat ha i flera månader. Den hamnade raskt i den gula shoppingkassen eftersom den egentligen var hela meningen med min outing to the suburbs.
Jag hittade en lampa till köket också men orkade inte bära på den, så det får bli nästa gång. En köttbullslunch med the works kostar bara 16 spänn så nånting säger mig att jag kommer åka till Barbaby när jag är hungrig och förvirrat less på att sitta hemma.

Qruiserdagbok 2003-2008

2009-05-24T16:50:00.003+02:00

Jag hänger ju inte på Qruiser längre nu när Fejjan finns och jag har med jämna mellanrum fått brev från deras admin att mitt konto kommer att stängas om jag inte loggar in. Jag använder det ju inte längre men tanken på att hela min dagbok från 2003 fram till 2008 skulle försvinna gjorde mig lite nostalgiskt tom i magtrakten. Det vill jag ju inte. Jag har ju stans sämsta minne och det vore ju synd om hela min gayutgångsera skulle försvinna, som om den aldrig funnits. Så jag sparade den helt enkelt. Dagboken alltså. Den finns nu sparad i det stora osynliga nätet, färdigt att plocka fram närhelst nostalgin gör sin gällande. Eller bara för att kolla vad den där boken jag vet jag skrev om nån gång nu hette, eller för att leta upp svaren på andra minnestest. Om nu min qruisersajt försvinner så försvinner även sue ellens hissfond med den, och det är lite trist. RIP. Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Än finns sue ellen på Qruier. Men här finns sue ellen på Qruiser sparad som en blogspot.

2009-05-20T23:59:00.002+02:00

Sexnyhetsfronten rapporterar:
Aftonbladet: Kinesisk sexpark rivs
DN: Sexparken som blev för mycket för Kina

the old sue ellen...

2009-05-20T02:55:00.005+02:00

Jag hade en gång en blogg som hette sue ellen. Eller "sue ellen. Linda Hedihns dagbok: nedklottrade tankar och förträffliga länkar till stort som smått". Jag försökte få igång den för länge sen när jag åter började skriva efter att ha varit tyst ett tag, men det visade sig att jag hade glömt lösenordet och kunde inte göra några nya inlägg. Det är lite trist. Sen funderade jag på ifall jag skulle kunna föra över alla inlägg därifrån till min nuvarande blogg. Det skulle bli ett enormt arbete. Lite lagom om världen stod still och det inte fanns nåt på teve över huvud taget, men i övrigt lite väl överambitiöst. Jag orkade med att kopiera in ett inlägg. Lösningen blev att länka till den istället och sen kan vi ju fundera på ifall det känns som att det är samma sue ellen som skriver nu, fyra år senare. Jag vet att jag nuförtiden inte skriver lika mycket som jag skulle vilja och definitivt inte "debatterar" lika mycket. Men. Vem vet. Hon den där gamla (yngre?) skribenten kanske kommer tillbaka nångång.

Den Lidnerska knäppen

2009-05-19T22:12:00.006+02:00

En Lidnersk knäpp är en term avseende en plötslig höjning av en persons intellektuella förmåga.Diktaren Bengt Lidner ansågs enligt egen utsago vara en högst medelmåttig skolelev, tills det en dag i elva-årsåldern "knäppte till" i hans huvud på ett smärtsamt, snabbt övergående sätt. Efter denna "knäppning" visade han sig ha utmärkt uppfattningsförmåga och ett gott minne.

Se där ett uttryck jag inte hade hört på länge! Tack till föreläsaren på Moderna Museets tisdagsklubb idag, och tack till Wikipedia för bakgrundsfakta. Och hurra för att sagda museum just nu är i färd med att hänga en stor utställning med Clay Ketter (som fick nämnda knäpp). Vernissage nästa onsdag! Me love.

Jag lyssnade på 80-tals-hits på Spotify idag när jag rensade min garderob. Perfekt val; det behövs glada låtar när man upptäcker en massa malhål i favvoklänningarna och sen inser att man inte har så värst mycket kläder som man faktiskt kan ha/vill ha/passar i.) Men hur som helst, i början av listan fanns Tears for Fears (med Everybody Wants To Rule The World) och plötsligt undrade jag vad sjutton de menar med det bandnamnet. Vaddå "Tears for fears"? Tårar istället för skräck? ...så, voilà, wikipedia:

Namnet Tears For Fears kommer från en rad i en av Arthur Janovs böcker om hans primalskriks-teorier, Tears as a replacement for fears.
Flera av texterna på deras debutalbum The Hurting som kom 1983 behandlade också Janovs teorier. Plattan skördade stora framgångar med hits som "Mad World", "Change" och "Pale Shelter".

Och här har man gått omkring i ovisshet alla dessa år. Utan att ens reflektera över det. Hur har jag överlevt? Och hur sjutton tänkte jag när jag köpte den där hiskeligt fula orangea stretchtoppen i Philadelphia i höstas??

2009-05-13T18:29:00.004+02:00

Panik, panik, panik, panik! Dags att bunkra upp med papperspåsar och få igång andningssnitsen här hemma eller? Suck. Jag är en certified wacko (men en ganska trevlig sån lite då och då) med ett alltför utvecklat sinne för en viss slags paranoia! Jag skyller på de jädrans hormonerna (det är skönt att skylla på såna).
Tidigare i dag var jag på Annexet och var politiskt korrekt när jag läste senaste numret av Ottar, genus och Ful. Dessvärre var ingen av dem något vidare bra, konstigt nog; Ottar brukar vara väldans läsvärd.
Jaha, och nu då? Humöret lyfts faktiskt en gnutta av att titta ut genom fönstret. För det första så skiner kvällssolen där ute och för det andra så tvättade byggarbetarna de genomsmutsiga fönsterrutorna igår så solskenet kommer till sin rätt. The silver lining of the fasadrenoveringscloud! :)

Sexuella rubbningar anno 1947

2009-05-10T21:18:00.007+02:00

Jag sitter och sprättar gamla fina sexualupplysningsböcker. Ibland blir jag glad men desto oftare blir jag lätt bestört, som här i ett exempel från Kärlek utan fruktan av Eustace Chesser (Love Without Fear, svensk översättning 1953):

Homosexuella människor är sjuka men dessutom farliga. Det förhåller sig nämligen så, att de ofta känner dragning inte till andra homosexuella utan till normala människor, särskilt ungdomar. En homosexuell man kan kanske inte låta bli att söka sig till unga pojkar, och han försöker att till varje pris förföra dem. En sådan pojke som befinner sig mitt uppe i pubertetsåldern kan till en början bli skrämd och känna sig äcklad. Vid den tiden är han känslig, men han är också lättpåverkad. Blir han än en gång förförd och "våldtagen" av en homosexuell man, kan han finna upplevelsen behaglig. Han vill åter vara med om det. Det blir en vana, och hela hans sexuella inriktning har förändrats.

Jag vet inte vilken del av stycket som är värst, det första eller det andra. I sin helhet är det fullkomligt vidrigt. Inte fullt lika äcklande är nedanstående lilla tes om oralsex men helt somrigt vacker och tilldragande är den ju inte...

Sadism och masochism illustrerar hur en fas av det normala könsumgänget kan få dominerande betydelse och ersätta själva samlaget. I detta sammanhang kan det vara på plats att påpeka att många anser genitalkyssar vara uttryck för masochistiska tendenser. De menar att den som utför handlingen känner sig förödmjukad och underlägsen. Andra åter hävdar att genitalkyssar skulle representera en önskan att bita och göra illa, dvs ett rent sadistiskt drag.

Det är skönt att veta att häxjakten på självbefläckare mjukades upp en smula på femtiotalet. Det ansågs inte längre skadligt att onanera och det sågs inte leda till handvårtor, sinnesslöhet eller självmord. Läs bara hur pedagogisk gode herr Chesser är: (hans kursivering)

Naturligtvis är onani under idealiska förhållanden inte önskvärd, men den är så vanligt förekommande att den utan minsta tvekan måste betraktas som fullkomligt naturlig. Onani är således inte någonting abnormt eller perverst. Under vissa förhållanden är den nästan oundviklig, exempelvis under de första åren efter puberteten då vår samhällstyp inte ger några större möjligheter till könsumgänge och utlösning av sexualdriften. Onani bör emellertid inte under några omständigheter bli en vana. Sådana överdrifter kan vara skadliga, liksom det kan vara skadligt att ha samlag alltför ofta eller för den delen också att äta för mycket mat eller dricka för mycket.

Intressant att han jämställer ett aktivt sexliv med fetma och alkoholism. En tröst är att han i samma bok skriver att det är viktigt att mannen tillfredsställer sin fru.

Åsså lite repetition för eget bruk från andra böcker:
Bartholinska körtlarna. Mammae. Grek. hormo = jag väcker till handling. Sköldkörteln. Östrus = brunst.

Cinderella

2009-04-23T00:14:00.003+02:00

Visst är vi fina? *s*

Broderi på Röhsska

2009-03-29T00:37:00.003+01:00

Göteborgsk intellektuell humor?

2009-03-26T08:52:00.002+01:00

Jag sitter i Guldheden i södra Göteborg och hoppas vinna en Tradera-auktion som ger mig en tågbiljett hem. I väntan på att timman ska gå fortare så kan jag berätta en oavsiktlig vits som jag hörde på Universeum härom dagen:

Det är dags för hajmatningen och massor av förväntansfulla barn och deras föräldrar har samlat sig framför den stora glasväggen till vattentanken där 200 småfiskar och några större hajar simmar runt. Det blir två lediga platser på den enda bänkraden som finns och en mamma sätter sig snabbt som attan och likaså gör den lilla dottern. Men vart har sonen tagit vägen? På rungande, sjungande göteborgska halvropar mamman på sin femåring:
- Viktor Hugo, kom å sätt'ej!

Det var skämtet, det. Alla som kan sina franska författare fnissar till och hoppas att killen verkligen stavar sitt namn med k och inte c. Och att hans syster inte heter Marie.

Stadsmissionen, del 2

2009-03-12T22:56:00.003+01:00

Idag när jag var på Stadsmissionen på Hornsgatan (den vid Mariatorget) lärde jag mig tre saker:

Jag gillar Lalehs senaste platta (!!!! Och jag som trodde att jag skulle vara en Laleh-nämen-usch-jag-gillar-inte-alls-hennes-musik-sådetså:are i all evighet, men nähärå. Jag frågade en tjej som jobbade vad det var för bra musik de spelade och hon sa Laleh och jaba aha liksom, ja jag tyckte att jag kände igen rösten asså....)
Jag gillar A Camp senaste platta (och i motsats till ovanstående så har jag aldrig haft någon emot dem. Inte vad jag vet iallafall. Jag har bara inte lyssnat på dem förut.)
Stockholms Stadsmission har numera (?) öppet köp i tre dagar. Hurra! Det här är stort, ja nästan enormt, eftersom jag brukar vara en spontansecondhandshoppare som drar hem alldeles för mycket tingestar av alla slag. Mest kläder och böcker och en och annan pryl.

Nu när jag sitter hemma i mitt kök - som bara blir underbarare och underbarare och mer och mer stilfullt - så upptäcker jag att jag faktiskt inte alls är så värst förtjust i Lalehs senaste. Minsann. Jag lyssnar på den på Spotify och va, öh, hallå? Det här var inte alls vad jag hörde och gillade där på Hornsgatan. Icke, nicke, nej.

Och nu kanske nån människa av ordning säger att "jamen hallå, hur kunde du hinna lyssna på (minst) två album på ett och samma butiksbesök?" och då svarar jag att jag faktiskt var där i närmare fyra timmar. Då hinner man lyssna på en hel del. Men jag skulle ha frågat oftare vad det var de spelade, för nu sitter jag och lyssnar på A Camps senaste och det var tydligen inte alls den jag lyssnade på heller. Herregud, vad var det de spelade?

Gröndalsshopping

2009-03-12T00:52:00.014+01:00

...Och jag som bara skulle spana lite och kanske hitta nåt lila eller orange till köket (jag har flyttat tillbaka min Baertling-serografi dit och där hänger den himlans snyggt, så det så. Den kom till sin rätt när en massa övervuxna grönsaker - palmväxter som höll på att ta över halva köket - plockades ner och bort häromdagen. Tack Anna!). Spana och spana, visst pommes frites. Efter att ha gått in i en lågprisbutik och Stockholms stadsmissions butik i Gröndal kom jag hem med

silvertejp (heja, heja gaffa!)
en deodorant
AAA-batterier (jag har börjat använda Annas avlagda (? eller bara lånade?) mp3-spelare och lyssnar på Lugna Favoriter för att sudda bort eventuella irriterande och störande moment runtomkring när jag är ute på stan. Funkar himla bra.)

Bok: Encyclopedia of Feminism av Lisa Tuttle
Bok: 999 roliga historier
Bok: sköna bröst - en kärleksförklaring till liljekullar, taxöron och meloner
en blå kjol
en rödorange kjol
en svart kjol med orangea blommor
LP: How Lucky You Are - Jaap Zeeland
LP: Berlioz - La Damnation de Faust (extraits symphoniques). Roméo et Juliette, Op. 17

På Thielska galleriet...

2009-03-10T23:41:00.005+01:00

...får man icke fotografera. Därför får jag skriva ner här vilka tavlor som jag gillade - kanske jag hittar bilder på nätet?

Eugene Jansson: Blåsippor (man kan nästan lukta och känna de spröda, torra höstlöven på marken!) (Här en länk till en riktigt dålig bild av tavlan)
Anders Zorn: På klippan
Acke: "Mossa gömmer menniskohjärtat skapar evinnerligt"
Richard Berg: Riddaren & jungfrun (ett helt underbart baksken från kvällssolen!) (här ett annat liknande brandgult sken i verket "nordisk sommarkväll")
Ernst Josephsson: Riddare och jungfru (gåva 2006 av vänföreningen)
Carl Larssons porträtt:
Oscar Levertin, 1906
Ernest Thiel, 1915
Rouge et noir (naket!), 1900
Modellen skriver vykort (naket!), 1900
Tage Thiel (Bar han verkligen sådana kläder eller var det bara för tavlans skull?), 1915

I den tillfälliga utställningen stod Carl Fredrik Reuterswärd ut med sina ritade etsningar. Me liked. I alla fall de som bjöd på lite naket... (Who would've thought, huh? hahaha!)

Måndagsöppet...

2009-03-10T22:47:00.008+01:00

...så att jag inte glömmer!
Av någon anledning blir jag alltid sugen på att gå på museum på måndagar. Det är antagligen helgens hemmasoftande och soffmöglande som gör det. Eller den Lutherska känslan i ryggmärgen att man skall åter till skolan på måndagen. Nåväl, här är en lista på vilka (intressanta) stockholmsmuseer som är öppna på veckans första dag:

09-16. Audiovisuella medier (= f.d. Statens ljud- och bildarkiv, Karlavägen 98).
09-20. Kungliga biblioteket.
10-16. Nordiska museet. 70 sek.
10-16. Fjärilshuset. (apr-sept 10-17) 80 sek.
10-17. Leksaksmuseet. 30 sek.
10-17. Spårvägsmuseet. 30 sek.
10-17. Vasamuseet. (juni- aug 8.30-18). 95 sek.
10-17. Sjöhistoriska museet. Måndagar fri entré. Visning kl. 14!
10-17. Tekniska museet. 70 sek.
11-16* Bergianska trädgården: Victoriahuset. 20 sek. *)endast öppet maj-sept
11-17. Bergianska trädgården: Edvard Andersons växthus. 50 sek.
12-16. Judiska museet.
12-16. Thielska galleriet. MMV-kortet gäller. Allmän visning kl 13. Sista visningen för våren måndag 26 maj.

Lathund: http://www.stockholmsmuseer.se/

Faithfull

2009-03-10T18:56:00.003+01:00

I skrivande stund ger jag Marianne Faithfull en chans. Jag har aldrig tidigare lyssnat på hennes musik men nu har jag lånat Vagabond Ways från bibblan. Och jag ska kalla mig kulturell? Skamligt. Det hör väl till att lyssna på henne om man är konstnär och kaffedrickande cigarettrökare? Ja, alltså, jag var det för en halv livstid sen. Nu är jag bara kaffedrickare.
Mitt första (och enda?) personliga intryck jag fått av madame Faithfull är av filmen Irina Palm där hon har huvudrollen, och den var ju fökin fääbjuluss. Och en liten titt på IMDB informerar mig att jag även sett henne som Maria Teresa i den likaså fantastiska Marie Antoinette av Sofia Coppola. Och att hon varit Guds röst i AbFab. Och, hurra, hon har spelat Ofelia i en uppsättning av Hamlet från 1969! Måste se.

Here no more

2009-03-08T16:43:00.002+01:00

Åh! Han är tillbaka - fiolmarodören! Jag var på Odenplan och hörde det där omisskänneliga oväsendet som bara fås när en stråke gnids mot strängarna, helt utan känsla och musikalitet. Helt enkelt helt utan talang och helt utan aning.
Som tur var stod han i hörnet vid Akademibokhandeln vid Odenplan och inte vid S:t Eriksplan. Jag tro inte att han vågar sig tillbaka. Och förresten så skulle det bli trångt eftersom Herr Saxofonist har flyttat hit. Han stör inte så mycket eftersom han faktiskt kan spela, men i ärlighetens namn är jag rätt så trött på honom också. Jag menar, hur kul är det att ofrivilligt lyssna på jazz en bakissöndagsförmiddag?

tisdagen då allt skulle bli gjort

2009-03-03T16:06:00.005+01:00

Åh! Goda nyheter från Parken! Såna behöver jag idag, jag verkar ha vaknat på fel sida. Eller, nån slags halvdefekt sida. En sjukskriven en. En måndagsexemplarssida, fastän det är tisdag. Jag vill måla klart i hallen, röja undan i köket, gå till bibblan, rippa skivor, redigera USA-bilder, ta tag i konstprojeket(n) och hinna ut till Moderna Museet idag - och allt verkade gå vägen tills jag vaknade, alldeles för sent, och sen inte hittade några byxor som inte var alltför tajta. I curse the jättefärska och vansinnesbilliga mazarinerna i 4-pack på Ö&B som nu finns på krypavstånd från min bostad... Cursed, they are. Cursed. But not yet banned. Jag sitter faktiskt i skrivande stund och mumsar på en som nästan smälter i munnen och lyssnar med ett halvt öra till bibliotekscafépersonalens perks and delights. Eller, tjavars, problem och stötestockar. Det är spännande att vara med när de fikar tillsammans, allihop ;)

Rippat på bibblan:
Patti Smith: Gung Ho
Joni Mitchell: Blue
Aimee Mann: Bachelor No.2 och Lost in Space
Stina Nordenstam: This Is
Orup: Bästa
The Smiths: The sound of The Smiths

Flagrant oddities

2009-03-01T19:24:00.006+01:00

Ojojoj, håll i er; här kommer en lista på barnförbjudna böcker jag fyndade på Stadsmissionen idag:

Bastinado av Marcel D'Orly (pocketbok utgiven av Continental Classics, USA 1968)
The Bewitched, translated from the French by A. de Granamour* (pocketbok utgiven av A Master Classic, 1968 USA)
Patients of Doctor Syn av J.J. Jones (illustrerad Lasher Edition-pocket utgiven av Star Distributors Ltd, USA 1979)
Bizarre Library Number 16: The Savage School Teacher av Frank Alfons med illustrationer av Di Mulatto (okänt förlag och utgivningsår, USA)
The Imperial Killing av Jan M. Janca (pocketbok på engelska utgiven av Nordisk Bladcentral i Köpenhamn 1968)

Mer info om dessa rariteter kommer snart.

*) The Bewitched. MASTER CLASSIC 6002, (N.P., Inc.), n.p., 1969, (nov,orig), 152pp, cover by O. U. Sutinen. (“translated by A. De Granamour”) A. de Granamour is one of the many pseudonyms of Paul Hugo Little. This is almost certainly an original novel and not a translation.

Bästa glassen...

2009-02-20T20:47:00.007+01:00

...just nu är utan tvekan Ananas Split från Diplom-Is. Vaniljglass och ananassorbet i en smarrig blandning. Smakochkonsistenssensationschock!

Konstnärligt värre

2009-02-18T21:42:00.008+01:00

Nya böcker (ja, hallå, det snöar och slaskar ute, då FÅR man köpa böcker, så deeet så!):

Andy Warhol Motion Pictures curated by Mary Lea Bandy, edited by Klaus Biesenbach. Ett jättesnyggt stort svartvitt coffetableverk som vid närmre granskning visar sig vara "published to accompany the exhibition Andy Warhol: Motion Pictures at KW Institute for Contemporary Art" i Berlin 2004. Hittades som reafynd på Moderna Museet. Jag vill skära ut många av sidorna och glasa in och sätta upp på väggarna som konst. Vem vet, det kanske sker redan i natt.

Öka din kreativitet den artistiska vägen av Julia Cameron och Inred med konst av Karen Wheeler följde med mig hem från Stadsmissionen. Den senare är huuur snygg som helst och dessutom helt underbar att sitta och bläddra i när det är värsta kaoset hemma. Då kan man låtsas att man bor som på bilderna.

Att inte köpa eller att köpa rätt? Äsch.

2009-02-10T16:58:00.003+01:00

Fika-på-biblioteket-och-läsa-alla-mina-dagstidningar-som-ligger-på-hög-dag. Bland dagens tillbakalånade böcker på Kungsholmen hittade jag Köp inte den här boken!: Mitt år med köpstopp och den följde glatt med mig hem. Hann läsa det köpfria livets dagboksanteckningar fram till och med april. Veckomatsedlar, storinköp, återvinning och lappande av byxor. Och suktande efter sushi. Och en massa "undantag från reglerna". Helt strikt levde hon inte, sjuttiotalisten och tvåbarnsmamman som skrev boken och lät sin man handla sånt som ansågs livsnödvändigt, som dagstidningar och öl. iOch, just nä, det blev inget lappande av byxor, det hann hon inte, hon köpte begagnatnytt på Blocket istället. Undrar hur mycket av miljötänkande som adopteras bara av farten? jag menar, att handla närodlat och miljömärkt och yada yada. Hur som helst så smet jag in på Stadsmissionen på Hantverkargatan och köpte tre begagnade tröjor innan jag gav mig hem.

Heja Kunskapskanalen!

2009-02-02T21:32:00.002+01:00

Hemmakväll framför teven. Flippade hit och dit och såg ungefär fyra program samtidigt tills jag fastnade framför ett panelsamtal som fick mig att glömma de andra kanalerna på en gång. Jag hade zappat rakt in i Kunskapskanalens "Tema: sex, love och rullstol". Två timmar om nånting jag tycker är oerhört engagerande, nämligen funktionshindrades rätt till - och behov av - fysisk närhet. Jag lovar att såååå mycket aggression och frustration skulle gå ur kroppen om alla kunde få sina behov tillfredsställda. Det finns ju så många möjligheter, men så mycket fördomar och restriktioner.

Och här ovan skrev jag en massa saker om hur jag tycker och tänker vad gäller prostitution (ja!), skuldbeläggning (nej!) och vuxna individers rätt att få bestämma över sin egen kropp, men jag kände att mina lösryckta meningar skulle kunna tolkas som rätt så magstarka och tas emot lite oförstående om jag inte samtidigt kunde förklara min djupliggande filosofiska grund teserna baseras på. Och sånt har jag inte tid med här på sue ellen. Nä. Så jag raderade dem. Sakerna i mellanrummet alltså. Det händer inte ofta men nu fick deleteknappen arbeta lite.

Och tänk, det är jag glad för. Stackars lilla deleteknapp som ju annars mest bara får figurera i gruppsammanhang med ctrl och alt. Nu fick den lite egenplats i rampljuset. Hurra! Låtom oss alla göra vågen för deletknappen! (Och Kunskapskanalen!)

He was just a young sailor... in a white sofa?

2009-01-30T22:32:00.013+01:00

Åh! vilken grej!! Jag lyssnade på ett av mina favoritblandband, "80-TALSRADIO 1" (det finns ett "80-TALSRADIO 2" också) och fick för mig att jag kanske skulle ta och samla låtarna till en eller två Spotify-spellistor om tidens tand skulle få för sig att förstöra mina ovärdeliga kassettband. Eller, om och om... Innan de avmagnetiseras eller på annat sätt blir totalt ospelbara*. Sagt och gjort, jag började leta på Spotify efter en massa låtar som jag absolut inte visste vad de hette eller vem som sjöng - jag var totalt musikvärldsfrånvänd när jag var liten och hade fullkomligt noll koll på topplistor och sånt eftersom jag bara lyssnade på Radio Luxemburg på kortvåg när jag nån gång satte på radion. Sen upptäckte jag vanlig svensk radio och trackslistan med Kaj Kindvall och plötsligt blev jag någorlunda medveten om att det fanns en massa bra hits som man kunde spela in med kasettspelaren. Rec+play+paus, släpp paus när det kommer en bra låt, tryck på paus igen när Kaj börjar prata. Eller tryck på stop och spola tillbaka till exakt rätt sekund, tryck ner rec och play och paus igen.
Nåväl. Nu satt jag och försökte hitta låtar som "Some call that justice" och "It just ain't worth it" och det gick ju inte sådär jättebra. Varsågod, Google, ta över! Gud vad jag älskar internet. Jag fick reda på att

"Some call that justice" egentligen heter "Rough Justice" och framförs av Bananarama
"It just ain't worth it" egentligen heter "25 Years" och framförs av The Catch (nån som visste det?? Inte jag iallafall, har aldrig hört talas om varken låttiteln eller bandet. Den var säkert inspelad från nån liten studentradiostation jag rattat in där det satt nån obskyr musiknörd och spelade sina favorit 45-or)
"Klockan bara slår och slår" inte alls sjungs av Eva Dahlgren utan Lolita Pop (!) och dessutom heter "2000 år"
Erasure inte alls spelat in nån låt som heter "Cryboy" utan det var Bronski Beat och låten heter "Smalltown boy"

Men bäst av allt var att jag löste gåtan till ett av mina äldsta, starkaste musikminnen! På det första blandbandet fanns en låt som jag döpte till "He was a sailor" och som var ledmotiv till en teveserie. Jag har i tjugofem år undrat vad det var för en serie. Jag kommer ihåg att jag hade med mig bandspelaren in i vardagsrummet och tryckte på record när teveprogrammet började, eller om det nu var när det slutade. Andäktig tystnad så att inte massa andra ljud skulle komma med. Jag tyckte antagligen att sjömannen var jättesöt eftersom jag ville spela in musiken. Den där lilla snutten har i alla år burit med sig starka minnen och en sådan naggande känsla av undran.
Men. Nu. Nu. Åh. Nu hittade jag en websida som gjorde mig alldeles...tokglad, hjärtklappig och meganostalgisk på en och samma gång! Voilà! Svart på vitt stod det där: "Bill Hughes - Martin Eden: TV-serie från 1979 som bygger på en bok av Jack London." Och hepp, tryck på playtrekanten och... hela låten framförs! ÅH! Lycka.

Och en vit soffa? Ja, jag hittade en jättecool sådan på IKEA häromdan, men den finns inte på riktigt. Jo, alltså, den finns i Barkaby, jag provsatt i den, men det finns inte att beställa. Ingen vet vad den heter. Den finns inte i katalogen och den finns inte på nätet. Och killen i telefonen på kundtjänst kunde efter en kvart komma fram till att jag nog menade "Karlstad" men det vet jag att jag inte gjorde och därför så kunde han inte göra så mycket mer men det kommer snart ut en vit lädersoffa som heter "Elvros" men han visste inte hur den ser ut eftersom den inte finns än, kunde det kanske vara den jag hade sett?

*Puss till fantastiska Pompom som la märke till att ett av mina favoritband med Alan Parsons Project lät som om det spelades under vatten med grus i maskineriet samtidigt - och gav mig musiken på CD-skiva istället! Bästa.

Konst-igt inrutad

2009-01-29T11:17:00.004+01:00

Jag kom just på att jag ju kan låtsas att jag är med i en stor konstvärldshändelse - att den där plasten utanför inte alls har med nån trist fasadrenovering att göra utan att det helt enkelt är Christo som valt Vasastans vackraste hus till sitt nya insvepningsprojekt!
Jag tycker iofs inte om Christo och hans fru Jeanne-Claude, de är pretentiösa sprättar utan självdistans. Men jag gillar deras konst.

Inrutad

2009-01-29T10:50:00.003+01:00

Nu har det hänt: mitt liv har blivit inrutat.

Hurra! utbrister säkert några och tänker att, aha, nu har hon äntligen gått och skaffat niotillfemjobb och går upp varje morgon och kokar gröt och går och lägger sig runt midnatt å det senaste. Well, replikerar jag - I wish. Om så vore. Det där med gröt kommer nog aldrig hända, men ändå. Nä, nu är det inte en sådan slags inrutning som har hänt här på Rörstrandsgatan, det är av en mer bildlig sort. Mycket bildlig. När jag såg ut genom mitt underbara fönster i morse så antog jag att det var snöstorm ute - allt jag såg var bara en vit dimma och så rutmönstret från byggnadsställningarna som under den senaste veckan kommit på plats. Mitt hus ska fasadrenoveras. Inte så farligt, tänkte jag när det började, det kan ju till och med vara bra; jag kommer vakna tidigt på morgonen av borrningsljud och så kommer jag äntligen skaffa rediga gardiner så att inte byggkarlarna kikar in och då blir nog pappa nöjd.

So far, so good.
Tills jag vaknade idag.
Och tittade ut.

....Och insåg att jag inte tittade ut, jag tittade på en vit plastsäckväv som omsluter hela fasaden. Neeeeeeeej!!!!! Fuck. Jag har inte längre någon utsikt (förutom byggkarlarna som då och då sveper förbi mitt fönster i sina knallorangea västar)! Jag har ingen aning vad det är för väder! Jag kommer vara instängd hela våren.

Men inget ont som inte för något gott med sig! Nu sitter jag i köket och tittar ut på det regnvåta cementgolvet på granngården, himlen är jämngråvit och termometern visar två plusgrader. Men viktigast av allt: jag ser ut. Jag ser himlen, hur molndimtjock den än är. Jag ser en tredimensionell värld därute. Jag kommer se hur träden på gårdarna får gröna små knoppar och till slut brista ut i lövverk. Jag kommer se folk låsa upp och sedan åter parkera sina cyklar vid cykelställen. Jag kommer vara närvarande med blicken när barnen börjar spela boll igen. Nu älskar jag plötsligt mitt kök som har världens underbaraste, jättestora fönster och dessutom ett stort bord och trådlöst internet till min laptop.

Livet är fint. Eller hur? :)

länkar

2009-01-26T21:51:00.006+01:00

Konst i extrem närbild på nätet: Prado i Madrid via Google Earth
Jag upptäckte att jag har rensat bort Google Earth från min dator nån dag då jag försökte vara smart och minimalistisk. Som om jag nånsin skulle kunna vara det. Minimalistisk, alltså. Bah!

Carl-Johan Malmbergs SvD-artikel om Umberto Ecos "Om fulhet" var bra läsning och raddade upp en mängd annan litteratur jag gärna vill bläddra i. Undrar om fulboken är intressantare än "Om skönhet" som jag köpte på förra årets rea? Jag började precis undra om de kommit på något nytt i den tvålfagra såpavärlden i USA - om det kommit någon slags ny fulsnyggtrend? Det känns så när jag tittar på Glamour (The Bold and the Beautiful); vissa av donnorna är så opererade att de ser ut som naturkatastrofer med sina megaläppar, platsbröst och extremsymmetriska ansikten och påmålade ögonbryn. Särskilt Donna. Eller tycker de verkligen att hon är snygg? Det gör de säkert. Suck.

(Någorlunda naturlig, vacker kvinna till vänster, barbiedockan Donna till höger.)

Att göra någon händelselös måndag: gå på guidad konstvisning i Riksdagshuset. www.riksdagen.se

Cool anarkistisk professor som skriver och pratar hur hon vill: Brittiska antikforskaren Mary Beard. Läs om henne i Carina Burmans artikel Livet i Pompeji sett med nya ögon.

the horror, the horror

2009-01-25T15:46:00.002+01:00

Ligger i soffan och kollar på Top-Model-Kanada-maraton. Jösses. Tjejer i grupp är vedervärdiga. Backstabbing bitches, for sure. Fy satan. Om skitsnack vore en sportgren skulle tjejer krossa killarna på nolltid.

Note to self: att äta åtta nygräddade chocolate chip cookies efter varandra inom lopppet på mindre än en kvart är inte så himla smart.

Sen men inte nu

2009-01-24T20:08:00.002+01:00

Min dator är kapad, men när jag får tillgång till den igen så vill jag gärna skriva lite om

homosexualitet i djurvärlden (smygsnabbtittade på utställningen "Rainbow Animals" på Naturhistoriska Riksmuseet när jag var där och var testpublik för en film om van Gogh)
"testifying testicles"
"diddling"
Brushanar
musikrippande
Jan Stenmarks nya pocketbok
"Ceci est une pipe en néglisse"
ord, ord, ord
att sminka sig eller inte
Bertil Molde, kom tillbaka!
fototapeter
konstigheter i senaste tidens SvD-korsord

så det bränner lite i fingertopparna. Under tiden får jag lugnt ligga i min soffa och samla på mig tankar i ordbanken. Och än en gång förfasas över Denise Rudberg löjligt torftiga skrivstil. Det är ett konstigt nöje jag har - att läsa hennes böcker och bara aaaavsky dem. Innehållet, stilen, dialogen, språket, handlingen.... Jag skrockar högt och ojojojar mig och fnyser på varannan sida, minst. Fröken Rudberg som "författare" är en av mina älsklingshatobjekt.