Kultur på en regnig söndag

Regn, regn, ööösregn! Jag tågade plaskande iväg till Bonniers konsthall eftersom jag visste att det var sista dagen för en samtidskonstutställning som hette "Rumstrering". Och? Jag kunde lika gärna stannat hemma eller gått förbi - det var helt meningslöst. Faktiskt. Tråkigt nog. Men jag fick ett gratis årskort vilket ger 10% rabatt i caféet och inbjudan till diverse roligheter. Jag väntar med tillförsikt till nästa utställning och hoppas att den var roligare än den här som bara bjöd på stora speglar, jordhögar och konstgjorda väggar. Skittrist. Däääremot så rekommenderar jag ALLA att svänga förbi konsthallen om ni känner behov av att gå på toaletten! En helt galen videoinstallation av Pippilotti Rist gör nummer ett och nummer två till modern konst mitt bredvid näsan på en! Mer säger jag inte. Förutom att det känns väldigt friskvård à la Tyskland.

Efter den konstnärliga lättningen vandrades det vidare i regnet till Adolf Fredriks kyrka där det var dags för söndagskonsert. Organisten Per-Ove Larsson spelade "Seven pastels from the Lake of Constance" op. 96 av Sigfrid Karg-Elert. (1. The soul of the lake 2. Landscape in mist 3. The legend of the mountain 4. The reed-grown waters 5. The sun's evensong 6. The mirrored moon 7. Hymn to the stars). På bladet som delades ut i kyrkan hade organisten skrivit att verket "är sju mycket målande stämningsbilder" där "det målande förstärks av raffinerad harmonik, ibland på gränsen till det atonala, kraftiga dynamiska kontraster samt ett ständigt växlande mellan olika orgelklanger." Jojo, jag tackar ja. Atonal orgelmusik är svår. Men övning ger ju som sagt fördighet och när jag slöt ögonen så kunde jag efter ett tag låta musiken måla upp bilder av dimma och kvällssol. Riktigt häftigt.
Konserten avslutades med Bachs Passacaglia i c-moll. Den var vackert maffig.