Jag vill inte bli vaddå-eggad? Ny ordbok (nyordbok) på nätet!

Från dagens SvD:

"Koeningseggad vill man ju inte bli
Svenskan har begåvats med ett nytt verb: koenigsegga. Det gör man när man påstår sig kunna fixa problem men sedan saknar resurser att föra lösningen i hamn. Allt enligt den ettåriga ordsajten luxikon.se som ger ett vardagsexempel på användningsområden: "Är du riktigt säker? Jag vill ju inte bli koenigseggad och stå där singel på diskot." Luxikon fungerar ungefär som Wikipedia, det är användarna som lägger upp nya ord med tillhörande förklaringar. Några av de senaste inlagda orden är surdegshipster, orpon, krajja och jesus-fylla."

Lite fakta för alla ölälskare

http://latimesblogs.latimes.com/booster_shots/2009/12/swedes-say-it-is-no-longer-a-hymen-its-a-vaginal-corona.html

http://jezebel.com/5421674/rose-by-any-other-name-swedes-rename-the-hymen


RFSU: Klitoris - the story

TV-ivelaktiga val.

Alltså, hur är jag egentligen funtad? Teves marknät försvinner och eftersom man kan sätta ett likamedtecken mellan mitt namn och epitetet teveholic så skaffar jag såklart en tevebox för att inte gå miste om - ja, om inte hela så åtminstone en hel del av - kanalutbudet. Vad händer sen? Jo, jag åker till USA. Och jag kommer tillbaka. Hittar en lapp från Posten som säger att jag har ett paket som ligger och väntar på mig. Jag går så småningom till Seveneleven på Norrbackagatan och hämtar det. Kommer hem. Packar upp digitalboxen som väger förvånansvärt lite (plastic fantstic!). En viss julaftonskänsla infinner sig. Eller snarare den där pirriga "plötsligt händer det"-känslan; vilken jackpot, vilken fullträff, vilken Greeeej, jag kommer kunna se en massa kanaler på teve och *dessutom* spela in program!!! Att min video varit sönder i åååratal har inte resulterat i ett nyköp, utan bara pajat min dygnsrytm efter som en massa program jag inte velat missa sänts långt efter midnatt (Kvinnofängelset gick väl runt tre på natten?).
Så. Där sitter jag, happy as can be, redo att koppla in kabelhannarna med ditohonorna. Hur lätt som helst, lovar den illustrerade instruktionen, och jag tror den. Allvarligt, lätt som en dagisplätt, bara att koppla ihop scartkontakterna!

Men... F*ck. ...Min teve saknar scart-ingång. Eller utgång. Whatever, inga små hål på burkens baksida.


Min teve, som jag för länge sen fått begagnad av min vän Adam, med en fjärrkontroll som inte funkar och som måste justeras i sladdingången nästan jämt för att få en skarp bild, men som ändå är en fullt adekvat fungerande old-style-televisionsapparat som är som en förlängd del av mitt jag... saknar scartkontakt. It's a no go for the digitalbox.


Efter några dagar försvann alla kanaler förutom SVT1, SVT2 och TV4 och mitt liv tog en ny vändning: jag började läsa tidningen istället! Jag plöjde genom böcker i rekordfart! Jag lade tusenbitarspussel som en besatt!

Diverse sladdar ligger kvar bredvid teven. Postkartongen ligger kvar på golvet. Boxen ligger nånstans under en hög med papper. Mitt misslyckande materialiserar sig som en kvadratmeter stor yta mellan soffan och teven som jag skickligt undviker med blicken nästan hela tiden. Det konstiga är att jag trodde att jag skulle sakna teveutbudet något fruktansvärt, men istället vande jag mig rekordsnabbt. Vilken lycka! Vilken styrka! Vilken fantastisk känsla av frihet att inte behöva lägga mig i soffan och titta på en massa skit! Vilken....

...ajfan. Jag har upptäckt SVTPlay. Och allajädrakanalerPlay. Jag har sett Idol och På spåret i datorn. Jag såg tre hela avsnitt av Ullared i en löjlig mängd fyraminutersklipp på Youtube och resten på femmans play. Hallå! I min laptop! Jag har tittat på teveprogram i en åttagångerfjorton centimeter stor ruta på datorn samtidigt som jag läste, skrev och skickade mail! Nyss såg jag ett helt avsnitt av Schulman Show på Aftonbladet TV, samtidigt som jag läste om Tiger Woods och Carolina Gynning - och där gick fanemej gränsen! I've become a TV-shit-on-the-net-oholic! Hjälp!

Fredagslatte på Non Solo Bar

Och hittade jag nåt intressant i dagens svenskan? Näe, faktiskt inte. Förutom att lite av vårens litteratur presenterades. Följaktligen har jag i min boklista noterat Mäktig tussilago av Maja Lundgren, Sara Stridsbergs Darling River (om Nabokovs Lolita), Vännerna av Lars Jakobson, Eldar och is av Birgitta Stenberg, Hemsökelse av Jenny Erpenbeck, Slöjan av Suzanne Brögger, Just Kids av Patti Smith och Å alla kära systrar! av Ebba Witt-Brattström.

Och så lärde jag mig att följdaktligen inte stavas så.

Klänningslöst på nobeldagen

Åter på fiket. Bränt kaffe i minimal kopp (storlek ”stor” med pris därefter) och dagens svenskan. Snart ska jag iväg till söder för att träffa Indy (jepp, short för Indiana. Han är jenkare. Texasian tillåme.) över en drink eller tre. Jag ska dra med honom till Bangreleasen. Ska bli kul.

Men nu sitter jag här och inser att, herreguuud, jag har missat medaljutdelningen i Konserthuset! Dagens nobelfestligheter har gått mig helt förbi. Hur är detta möjligt? Årets synade klänningar är ju fler än nånsin eftersom inte mindre än 5 (fem!) nobelprismottagare än kvinnor. Och var kommer jag vara? På feministhäng. Mer Gudrun Sjödén och Marimekko, mindre Pär Engsheden och Lars Wallin. Nånting säger mig att teven inte kommer stå på i lokalen.

Andra intressanta nyheter:

• ”Lagerlöf istället för fängelsestraff”

  En 22-årig kvinna från Jönköping, som i höstas greps i brasilianska Natal med en väska med 2,4 kilo kokain, slipper fängelse. Hon ska i stället bland annat göra ett arbete kring Aniara av Harry Martinsson och Troll och människor av Selma Lagerlöf. Knarksmuggling kan ge upp till 15 års fängelse i Brasilien, men domstolen har i stället dömt kvinnan till att ägna tre timmar varje dag åt studier på ett bibliotek, rapporterar TT.

  WTF??!?!?
• Dagens kolumn av Lars Ryding: ”Ordlek lösningen på knepigt 00-tal”
• Maria Abrahamsson högt på M-lista.
• Antik erotik. En oljelampa med erotisk (sic) motiv är ett av de föremål som visas på Kykladiska konstmuseet i Aten. En ny utställning visar kärlekssymboler och föremål av sexuell karaktär från 700 till 400-talet f Kr.
• Den amerikanska (sic) litteraturkritikern Harold Bloom recenserar en ny utgåva av Första Moseboken, illustrerad av Robert Crumb, för övrigt precis utkommen på svenska.

  ”Eftersom jag tror på Falstaff, Hamlet och Don Quixote (sic) skulle det vara inkonsekvent att inte också tro på Jahve och Jesus, två andra fantastiska litterära figurer.”

• Och en rätt så intressant med en shönt shälvgod herre vid namn Dan Glimne, spelexpert. ”Mannen bakom Alga-spelen”.
• Dagens understreckare hann jag inte läsa men det kan jag ta igen på nätet. ”Matematiska insikter mognar i kroppen” av Helena Granström, författare och fil lic i matematisk fysik vid Stockholms universitet.

Saker som händer i huvet när man glömmer det man främst skulle komma ihåg

Jag tänkte gå ner till fiket runt hörnet och sätta mig och läsa. Boken handlar om att gilla läget. Lite mindfulness, acceptans, att inte snöa in på det dåliga som hindrar en att komma framåt istället för att stå och stampa. Och så tänkte jag vara duktig och gå förbi Konsum och tömma min proppfulla skräpreturkasse vid de gröna containrarna som står uppställda som tåliga, pålitliga Kånkenryggor mitt i väskshoppingens digra slitåslängutbud.

Jag glömde boken.

Så nu sitter jag här på fiket och försöker gilla läget utan att riktigt veta hur. Jag hade placerat bokens ljuslila sidoskiljarsnöre vid kapitlet som innehöll praktiska övningar. Ödets ironi. Här sitter jag, redo att lära mig andningsövningar och jagvetintevad, (jag hade hållit mig från att bläddra i förväg och smygläsa) och istället så är jag fångad i mina vanliga hangups eftersom bordet jag sitter vid inte *vill* stå stabilt, hur mycket jag än vrider på det och sätter papper under benen och de fyra grabbarna i hörnet pratar *så högt* om sina motorcykelmotorer att jag blir helt galen och förbannar att min lilla mp3-spelare timmen innan hamnat i en ryggsäcksficka istället för att ligga i min vinterrocksficka för att enkelt kunna plockas fram och lugna mig i stunder just som dessa.

Andas in långsamt, håll ett ögonblick, andas ut.
Det hann jag läsa i boken innan jag stängde den.
Andas långsamt.
Och släpp ner armarna.

En fot mot bordsunderredet trollar bort vickandet. Bordet står stabilt.
Jag djupandas lite fint och tittar under lugg mot mc-grabbarna i hörnet. Hjälper andning mot hörselskador månntro?

Jag har lite försiktigt lovat mig själv att våga göra läskiga saker. Eller, vaddå försiktigt? Jag har handlöst fyllt i evenemang efter evenemang i min google calendar i hopp om att jag byter ut tryggt sittande vid datorn mot faktiska IRL-upplevelser. Och nog är väl lite småfarliga saker roligare än mestrygga? Således: evenemang på queerfeministiska Högkvarteret.
Och hur kan nu det bli farligt? Nja, det är väl mer en fråga om bekvämlighet. Och hur bekvämt det är att vara i en situation där merparten av den samlade hopen kanske vill kasta tomater på mig. Eller en stinkbomb åt mitt håll. Eller kanske en Molotov Cocktail. Jag är ju inte alla feministers direkta favoritsyster, direkt. Och varför inte? Äsch, det kan jag berätta en annan gång om ni nu inte redan skulle veta.

Häromdan var jag lite sådär farligt obstinat i en systersammankomst anordnad av ABF och Vänsterpartiet och i diskussionen som leddes av två kvinnor från foff.se, feministiska föräldrar, kunde jag bara inte låta bli att fråga vad de tycker om hemmafruar, om man kan vara hemmafru och samtidigt feminist? Näe, var svaret. Men att vara feminist och samtidigt racka ner på andra kvinnors val, det går minsann. Hemmafruar och kvinnor som frivilligt jobbar med pornografi, det är fallna systrar som strängt och oblitt ska hållas utanför den qwinnliga gemenskapen.

I morgon ska jag till söder för releasen av Bangs nya nummer. Jag gillar tidningen Bang. Ibland hittar jag i den guldkorn bland spannmålsartiklarna som föder och göder den feministiska andan bland systerskapet i Sverige. Man ska hålla sina vänner nära och sina ovänner närmare, så därför ser jag fram emot att gå till Högkvarteret i morgon. Synd att jag vuxit ur min Jenna Jameson-tisha, men jag tänker puffa upp tuttarna så högt det går, måla munnen och hylla mina kurvor och sen får vi se om jag få skit för det eller applåder. Helt allvarligt, jag hoppas på det senare. Jag hoppas att hyllandet av kvinnan får större utrymme än dissandet av mannen. Det är så himla tråkigt att vara neggo. (Och det borde ni också tycka efter att ha läst mitt utlägg här ovan – ni får skicka mail och säga att näe Linda, sluta vara så himla negativ och prata skit om allt och alla, nu får du skriva om bra saker istället!

Sorry men jag glömde faktiskt mindfulboken hemma, så skyll inte på *mig* att jag sitter här och klagar!
:P

Paul Anka har begärt skilsmässa från Anna Anka. That reminds me; jag måste kolla på hennes julkalender på Aftonbladet TV.

Sammanfattning av spiksoppan

Här kommer de fortsatta russinen i den annars rätt så forserat löjliga Brownkakan (Den förlorade symbolen). Eventuell spoiler alert om man inte läst ut boken.

• Franklin, Albrecht Dürers Melankolin I, 1514, magiska kvadrater
  
• De Praestigiis Daemonum, Lemegeton, Ars Almadel, Grimorium Verum, Ars Notoria
• Camiach, Eomiache, Emial, Macbal, Emoii, Zazean - Adonai, Arathron, Ashai, Elohim, Elion, Asher, Eheieh, Shaddai - Emanual, Massiach, Yod, He Vaud
• ..."CIA flera gånger visat sig använda parapsykologiska och paranormala metoder som gränsade till forna tiders magi ohc mysticism. År 1995 hdae skandalen som döpt till Stargate eller Scannate avslöjat en hemlighetsstämplad CIA-teknik kallad fjärrseende - ett sorts telepatiskt transportmedel som gjorde att den som "såg" kunde fästa sin inre syn var som helst på jordens yta och spionera utan att vara fysiskt närvarande. Det var naturligtvis ingen nyhet. Inom mysticismen kallas fenomenet astralprojektion, yogierna talar om utomkroppsliga upplevelser. Tyvärr kallade USA:s skattebetalare det för absurt, och programmet hade skrotats. Åtminstone officiellt."
• Darth Vader som kyrkokonst! ..."Vader är en av National Cathedrals mest populära gargoyler. [---] ...en tävling för barn som gick ut på att göra en vattenkastare med ett ondskefullt ansikte. Darth vann." (Men översättningen stämmer inte riktigt... Jag kollade upp katedralverket och Darth Vader fungerar inte som en vattenkastare, han är en grotesque, en så kallad grotesk(-figur). Visste ni förresten att det engelska ordet "gargoyle" (som i texten ovan (inte) översatts till "gargoyle") heter "skråpuk" på svenska? Iallafall enligt tyda.se. Kolla själv här.
  
• ..."inte är särskilt intresserad av konstnärer, men jag tycker att den här killen Sanford är ett riktigt geni. Jag kollade just ukpp hans projekt Cyrillic Projector på nätet. Han projicerar jättelika ryska noksttäver ur ett KGB-dokument om tankestyrning. Ruskigt.
• Dolda koder i Bibeln? Det menade Sir Isaac Newton i ett dokument från 1704 där han hävdar att han därifrån hämtat dold vetenskaplig information. Sir Francis Bacon som anlitades att skapa King James Bible av kungen själv var övertygad att texten hade kryptisk betydelse så han skrev in egna koder i sin bibelversion. William Blake menade att man måste läsa Bibeln mellan raderna.Thomas Jefferson skar isär Bibeln och arrangerade om den i hopp om att hitta dolda budskap. "Otroligt nog jöverlämnades Jeffersons bibel till alla nya medelmmar av kongressen under första halvan av 1800-talet." !!
  
• Noetik.

Jag kom just på vad jag önskar mig i julklapp: små hörlurar (till mp3-spelare) som man kan vinda upp i en liten plastask. Jag såg sådana senast på nittiotalet, finns det? De som jag har tar minst en minut att omvandla från nystanet det förvandlats till i min rockficka. Dessutom är sladden för kort. Att den ändå lyckas snurra in sig totalt trots att sladden är så kort är ett mysterium... ;)
Om jag sitter på biblioteksfiket på Kungsholmen? Om jag är omringad av föräldrar som fikar med sina småbarn? Om ljudnivån är löjligt hög? Hur kan ni tro det?

Disclaimer

Okejrå, jag ger mig. Boken är inte fullt så hemsk och tradig som jag nyss lät påskina. Men nästan.

Dan Browns bok är som en såpopera till formatet

Okej, boken är ju inte så himla bra. "Den förlorade symbolen" skulle med behållning kunna få undertiteln "hur man kokar en tjock soppa på en tunn historia" eller "hundrasidorsromanen som blev över sexhundra sidor med hjälp av korta kapitel och en massa ointressant utfyllnad". Att läsa Den förlorade symbolen känns som att titta på Glamour på teve. Ni vet; telefonen ringer, närbild på telefonen, sen rumsbild där Brooke tittar på telefonen, sen närbild på hennes ansikte och sen på telefonen igen, hon säger "åh nej, det ringer", bilden hoppar över till hennes syster Donna som får en närbild och sen en halvbild när hon säger, "åh nej" och sen crosscut till Brooke som tittar på telefonen och sen en lång närbild på hennes ansikte. Sen hoppar vi över till en annan scen där nån pratar med nån annan samtidigt som de bläddrar i nåt papper. Klipp och titta på varandra och titta på papprena och titta på dörren och titta mot kameran och långa bilder på korta samtal och jadda jadda jadda. Sen tillbaka till Brooke och Donna. "Åh nej, det ringer" i repris och nu plockar Brooke upp luren och håller mot örat. Donna är i bild och ser förfärad ut. Brooke säger "nej, vad säger du?" och så klipp mellan Brooke och Donna och telefonen och luren och helbild och halvbild och förskräckelse. Och efter reklampausen så återkommer vi till Donna och Brooke och Brooke säger förstås "nej, vad säger du?" och avlutar sedan samtalet och vi får se den som pratar inklippt. Sen så berättar Brooke för Donna vad som har hänt och vad som sas i telefon och för säkerhets skull så tar vi om det en gång till med närbilder så alla förstår vad som händer.
Hängde ni med?
Ungefär SÅ är det att läsa Dan Browns senaste bok. Eller nästan precis. En intressant historia, en deckare med snabbt tempo, men boken seeeegar sig sniiiiglande framåt eftersom allt ska tas om och om och om igen, helt säkert bara för att boken behövde "få bestseller-format, dvs bli en tegelsten, alltså vara över minst 500 sidor (i det här fallet 614)".

Men hur som helst så nämns det ju en och annan sak bland alla dessa femton miljarder kapitel där femtontusen olika personer jagar varandra för femtonhundra olika orsaker, och dessa saker kommer listade här, vassego:

• s 75: ...böcker hade titlar som Kvantmedvetande, Den nya fysiken och Principerna för nuerofysiologi...Kybalion, Zohar, De dansande Wu-Li-mästarna och en översättning av de sumeriska lertavlorna på British Museum.
• de heliga himduiska vediska texterna som går under namnet Upanishaderna. Krishna. Vyasa. Supersträngteori. Den fullständiga Zohar.
• Faistos-diskursen, Dorabella-chiffret, Voynich-manuskriptet.
• Moses med horn: Hebreiskt "karan 'ohr panav" = strålglansen från hans ansikte" som felaktigt översatts till "cornuta esset facies sua" som betyder "hans ansikte var behornat". Se exempel i konsten hos bla Michelangelos Moses i Basilica di San Pietro in Vincoli i Rom. (s 247)
• Albrecht Dürers "Melankolin I", 1514
• Gudar utan kön; Uranos, Attis, Sporus och Arturlegendens mäktiga kastratmagiker (s 334)
  

Tidningläsning måndag 16 november

Understreckaren 5 nov, SvD, om Clarice Lespector, ”ett språkets vilddjur, en litterär sfinsx”.

"En tanke hos Borges är att man behöver ha ett någorlunda dåligt minne för att kvalificeras som originell tänkare – annars styrs man för mycket av andra intryck – och något åt det hållet kan vara giltigt för Lispector, som om hon utveklat ett slags distraktionens läsart."

"Hennes skrivande befinner sig nära galenskapen: i en ängslan att språket ska gå förlorat återfinns hela formeln till författarskapet. Därför finns det en bävan inlagd i hennes språk, som får texterna att vibrera, och rädslan görs högst påtaglig. Ett av modernismens projekt var också at skriva bort språket, att hitta fram till ett mer autentiskt språk(ursprungligen en dröm från romantikens författare: att uppehålla sig i direkt anslutning till själen, till känslorna), och Lispector uppfyller ypperligt modernismens kriterier. Det är i språket det största äventyret finns, påpekar hon i sina böcker."

Jag gillar inte hög musik i hörlurarna, men när man har bordsgrannar i sextonårsåldern finns det ibland inga alternativ om man vill försöka låta ens sinnen rulla på lugnt utan hysteriska toppar av irritation. Samtidigt är det ofrivilligt en stark påminnelse om vad jag måste ha varit som ung. Jösses, var jag någonsin tyst? Pratade jag någonsin i normal, lugn, samtalston? Jag betvivlar det. Men hej och välkommen in i mina öron, Kate Bush. Jag låter din vibrerande stämma och lugna pianostycken ta över mina öron helt just nu. Rulla in, rulla in, stäng ute allt annat.

"Därför kan den riktiga litteraturen aldrig hämta inspiration ur annan litteratur, för så blir det, menar Lispector, ”litteriserat”, alltså utan livsnödvändig kontakt med livet." (forts)

"Den kanadensiska forskaren Claire Carin har beklagat översättarnas vana att plocka bort taggarna från kaktusen när de översätter Lispector, en beskrivning som kunde gälla även Dickinson, vars okonventionella och hårda språk i svensk översättning ofta mildras och läggs till rätta." (!)

Passionen enligt G.H.
Levande vatten.

Essän skriven av Björn Kohlström, gymnasielärare i svenska och engelska med egen blogg: bernur.blogg.se

Disneyland i Shanghai skall stå färdigt 2014. (Finns förutom i USA även i Tokyo, Paris och Hongkong.

Körteljakten, en medicinsk historia av Jörgen Nordenström.

Reklam: Sollentuna Centrum – Sveriges första designorienterade köpcentrum. Från 19 november väntar en helt ny upplevelse. ??

Drottning Silvias bönbok med drygt 100 böner. Fotografierna i boken är tagna av Kungen! J

Filmfestivalens Stockholm Lifetime Achievement Award går till Susan Sarandon och lördag 21 november presenterar hon The Rocky Horror Picture Show på en isduk i Kungsträdgården! (men då är jag ju i Näsbypark)

Fredag 20 november har Twilightfilmen New Moon premiär och vampyrklädda fans väntas till midnattsvisningen på biograf Rigoletto på Kungsgatan. Kolla in spektaklet?

SvD 14 november, Stefan Eklund skriver om Michelangelo. Inspirerande om text av Giorgio Vasari.

SvD 14 nov, Baba Jaga la ett ägg av Ddubravka Ugresic, ”en insiktsfull hyllning till gamla kvinnors styrka och skönhet”. Mkt bra skriven artikel (recension). ”De små söta gamla damerna. De krumma gummorna. Tanterna, kärringarna, häxorna. I den kroatiska författaren Dubravka Ugresics ”Baba Jaga la ett ägg” spelar de en kollektiv huvudroll.” (forts)

Karen Armstrong: Myternas historia (inleder en ambitiös mytserie – ett samarbete mellan ett 30-tal förlag i 35 länder).

Kristina Hultman: Undersökningen eller When I woke up this morning I felt so gay. Se SvD Idag 4/2 2008.

Antikvariat Hundörat uppstår! Typ. Tillsammans med ett litet, litet galleri. SvD 14 nov:

”I en elva kvadratmeter stor portvaktslägenhet på Höga stigen 3, nedanför Mosebacke, öppnades helt nyligen Stockholms absolut minsta galleri vid namn Örhänget. Det minimala utrymmet delas med ett antikvariat: Hundörat rare books. I konsekvens med minimalismen håller man bara öppet tre timmar i veckan, torsdagar 15-18.”

Okej, nu börjar det bli jobbigt här på Kafé Fix. Det första som mötte mig vid entrén var en nyuppsatt skylt att det nu är ”dataförbud lördagar och söndagar pga platsbrist”. Hej och välkommen, liksom! Men det är ju måndag nu så jag tog upp min fina lilla vita och installerade mig med den senaste veckans olästa tidningsskörd. Det gick bra i nästan två timmar, sen kom en liten gubbe ut bland borden och talade om för alla utbredare att de minsann tog upp för mycket plats och det är bara att packa ihop sig till ett litet bord. Inte nog med det, folk som kommer in får inte ens själva bestämma var de ska sitta, han delegerar åt höger och vänster. Okej, visst, jag fattar, ett kafés älsklingsgäst är knappast nån som äter och dricker kaffe lååångsamt och tar upp bord i evighet, amen. Samtidigt gillar jag inte att själen av avslappnat och trevligt ska försvinna och bli snabbaryck, snabbacash, fikafort, inochut.
De höggljudda flickorna bredvid har gått och jag har tagit av mig lurarna med Kate Buschs meditativa dubbel-CD Ariel, men nu är det proppat till bristningsgräns med folk och den allmäna ljudnivån håller sig därefter. Proppar på. Jag skulle vilja gå till disken och beställa nåt att äta men borden står så tätt at jag inte kommer ut från min soffplats. Jag får tugga i mig tidningstext istället . det är ju faktiskt därför jag är här. J

Understreckare 14 november om oljud, oväsen och störningar i 1900-talets ljudkonst och popluläåkultur, skriven av Fredrik Stahlénius, fil mag i konstvetenskap och estetik och innehavare av en sällsynt ovanlig och stiliserad namnteckning!

”Av alla modernismens emfatiska ljud är oljudet det mest produktivt improduktiva”.

”I verken ”Random Access (Schallenplatten-Shaschlik)” och ”Random Access” (1963) placerade den koreansk-amerikanske konstnären Nam June Paik pickup och tonhuvud från isärskruvade skiv- respektive rullbandsspelare i publikens händer, som efter eget rycke läts botanisera bland de lp-skivor och sönderklippta ljudband Paik spritt ut i galleriet. Och samma år började den theckoslovakiske konstnären Milan Knízák slå sönder, bränna och limma ihop lp-skivor. Ur skivorna, sargade men spelbara, utvanns nya, kontrasterande rytmiska element och melodiska fraser.”

Stockholmsnovember

Hoppsan, hej och hå, det blev ju inte mycket till resedagbok det där, inte. Men så är det väl kanske inte meningen att man ska sitta med näsan i datorn när man är utomlands. Meningen är väl att man ska ut och uppleva saker och sen vara alltför trött att berätta om det när man kommer tillbaka till hotellet på kvällen. Den här gången reste jag ju inte ensam, så i vissa fall ramlade jag in på hotellrummet lite lagom indränkt med alkohol och nu är det så att det inte är alldeles lätt att ens öppna min lilla fina vita minidator när Fredrik och jag gått loss på ett antal tillbringare med öl eller de förföriskt fantastiska jelloshotsen med druvsmak.
Så det så.
Däremot skulle jag kunna berätta små brottsstycken och fixa till albumet. Om det nånsin händer får vi se. Jag väntar på inspiraschoonen.

Lite stockholmsdagbok kan jag bjuda på iallafall! De senaste dagarna har sett ut ungefär såhär:

• Upp en dag och iväg på Friskis&Svettis och gå på bra baspass, vänta hela dagen en annan dag och gå på lovande pass som visar sig vara crap och smita därifrån innan passet var slut, störta iväg till ett pass en tredje dag men kom försent för att hinna roffa åt sig biljett. Den senare delen av veckan har tagit en rätt så avvaktande och distanserad ställning till hela gympagrejen.
• Bibliotek, bibliotek, bibliotek! Mig hittar man ibland på stans appsålut bästa (som är så bra att jag inte vill dela med mig och namnge det här!) men desto oftare på Kungsholmens bibliotek där jag kan sitta och sörpla ljummet kaffe i fiket många timmar åt gången.
  
• Prova glasögonbågar, låna hem glasögonbågar, gå till annan butik och prova fler glasögonbågar, låna hem fler glasögonbågar, gå till tredje och fjärde glasögonbutik men bara titta, åka tvärs över stan för att visa glasögonbågar för andra, få glasögonbågeutlåtande, få glasögonbågeidentitetskris, lämna tillbaka glasögonbågar, lägga undan glasögonbågar, göra syntest, hitta fler glasögonbågar, få ännu en glasögonbågekris (men inte lika stor den här gången), stå fast vid favoritglasögonbågarna och till sist beställa två par kompletta glasögon.
• Läsning. Svenska Dagbladet hemifrån, DN från Friskis&Svettis, Metro, Nöjesguiden och QX från stan, senaste numret av Bang* på bibblan, Ottar Rapport på nätet och så låneböcker av bok-SM-vinnaren Sara Lövestam, Claes Hylinger**, Dan Brown, Del Lagrace Volcano/Ulrika Dahl och Jan Kjaerstad.
• Pussellösning. Inte abstrakt utan tvärtom i dess mest fysiska form; det senaste var ett 750-bitars med ett slott som speglade sig lätt i en vacker vallgrav. Nästa som ligger och väntar på mig köpte jag för en tia på Myrorna häromdan. När jag har fått ihop alla bitar (jag hoppas att alla bitar finns men det är inte säkert) så ska där uppenbara sig färgglada hus vid en kanal och jag riktigt längtar efter att få sätta igång och plocka ut rambitarna och gå in i den där specifikt meditativa pussellösartranscen som tar vid nästan direkt. Synd bara att jag inte har hittat några begagnade pussel med träbitar - alla som görs nuförtiden är ju av papp. Jag har många fina barndomsminnen från vackra träpussel med egendomliga och krumeluriga bitar som pusselmakaren antagligen sågat ut med hjärta och humor. Hittar ni några billiga träpussel med över 500 bitar därute på loppisar så tänk på mig! Jag fyller år i slutet av mars. ;)

*)
minnesanteckningar från Bang nr 3 2009:
BUST, Johannah Gohmann, Vaginal Surgery Rejuvenation, MakeMeHeal.com, www.fsd-alert.org, The New View Campaign, Internationella Vulvastickningsjuntan, Scarleteen.com, Betty Dodson, Feministisk mötesplats på ABF.

**)
minnesanteckningar Claes Hylingers reseminnesbok Utan ärende:
Istanbul: Halveti-Cerrahiorden, dansande dervischer, tekke, hafiz, sufism
Paris: Patafysiska kollegiet, Alfred Jarry, Père Ubu, Doktor Faustroll, Jemens hus
Arabiska begreppet "keif" = "att njuta av den animala existensen, den passiva sinnlighetens vällust, dåsighetens behag, den drömlika stillheten" (s.169)
Huvudkrympning bland amazonindianerna, Tsantsa med ihopsydda läppar eftersom den döde krigarens själ sipprar ut genom munnen, Fågelmännen, Nazcalinjerna i öknen, hallucigenen ayahuasca, Shuarstammen i Peru/Ecuador, den siste upptäcksresanden Wilfred Thesigers bok "A Vanished World", Rub-al-Khali = den tomma området; den mest ödsliga och otillgängliga av öknar, givmilda bait-imani, träskaraber, Göte Andersson, house of the tiger King = den försvunna staden Paititi dit inkafolket förde sitt guld.

s.140: "Jag provade den gamla trollformeln och frågade mig själv: 'skulle jag verkligen vilja vara någon annanstans är här?', och när jag kommit underfund med att jag inte ville det, kände jag mig bättre."
s 168: "Man står inte ut med pretentioner, när man har ryggskott."